Den här orkidén var viktig för mig. Därför skötte jag den väl. Tog reda på vad juvelen bland blommor behövde och vårdade den enligt alla konstens regler.
Blommorna vissnade dock efter en lång tid av vacker fägring. Jag blev besviken men vägrade ge upp. Jag hade ju hört att det är möjligt att få orkidéer att blomma igen. Och jag ville så gärna lyckas!
Därför stod den på paradplats i köksfönstret. I en vacker blomkruka men med bara två spretiga tomma stjälkar, fastsatta i varsin pinne. Några stora dammiga blad och grågröna rötter som stack upp ur krukan.
Vecka ut och vecka in.
Ovillig att flyttas.
Utan att göra någon glad.
Ful och meningslös.
Jag skötte orkidén med kärlek. Vatten. Sol. Värme och näring.
Och fasta rutiner.
Så ett år senare, lite före jul, såg jag det första livstecknet. Jag kände hur det pirrade till i magen. Tog fram kameran. Fotade och skickade till mamma.
Den lever! Den har fått knoppar.
Min orkidé verkar slå ut i blom.
Vilket under!
Den första blomningen var ganska sparsam, bara en eller två blommor. Men de blommade länge, ända in på nästa år. Och orkidén var väldigt vacker. Och jag var väldigt stolt.
Såklart vissnade blommorna efter någon tid men jag fortsatte sköta orkidèn lika väl som förr. Och nu tyckte jag inte längre att den var ful, fast blommorna hade vissnat och de långa stjälkarna spretade tomma upp ur krukan. Nu visste jag att blomman inte var meningslös utan bara vilade och samlade krafter för att ännu en gång slå ut i blom.
Och det hände igen, ett år senare. Hela stjälken var fylld med blommor. Och inte nog med det, det stack ut små skott som blommade på båda stjälkarna. Under flera månader var min orkidé överöst av blommor.
Vilket under!
Min blomma – mitt barn. Så är det ju med dig också.
Du behöver också kärlek och omsorg för att blomma. Du behöver ljus och värme, näring och fasta rutiner.
Och du behöver tid att bara få vara, bida och växa. Du har en paradplats i mitt hjärta även då du inte orkar blomma. Och jag slutar inte vårda dig fast du gör mig besviken.
Du är så viktig för mig. Därför vill jag så gärna lyckas, jag vill att du ska blomma. Jag vill att du ska veta att jag tror på dig!
Att allt är möjligt.
Och varje gång när jag att dina knoppar slår ut i blom så jublar det inom mig.
Du gör mig så stolt.
Du är min orkidé, min juvel. Du är mitt barn. Juvelernas juvel.
