Jag ska besöka ön Lesbos i nordöstra Medelhavet. En vacker ö med en välutvecklad turistnäring – och en plats för samlad mänsklig tragedi.
Lesbos ligger några kilometer utanför Turkiets kust men hör till Grekland och EU. Flyktingarna som gömmer sig i skogarna på den turkiska sidan kan se Drömlandet från stranden. De väntar på nästa chans till gummibåtstransport över sundet. De har smugglats eller på annat sätt tagit sig dit från krigets Syrien, Irak, Afghanistan eller något afrikanskt land. Nu kan de ana freden, välståndet och den trygga framtiden, på tillräckligt avstånd från fasorna i hemlandet.
Vår grupp på åtta personer ska vistas en vecka i anslutning till det lilla samhället Moria på Lesbos. Strax intill ligger det överfulla flyktinglägret Moria Camp. Det har inrättats på en tidigare flygbas och var tänkt att ha plats för upp till 3000 flyktingar på en gång. Idag varierar alla bedömningar av antalet, det enda gemensamma är att alla bedömningar tenderar att öka. Det kan handla om 14000 personer som just nu finns i och utanför Moria-lägret. Än så länge kommer nya gummibåtar över från Turkiet varje dygn, innan vintern slår till och strömmen kanske avtar något. Hur framtiden ser ut vet ingen just nu. Den nyss inledda turkiska krigsoperationen mot kurderna i norra Syrien kan leda till internationella komplikationer med risk för att Turkiet lättar på sin gräns mot EU och släpper iväg större flyktingmassor.
Miserabla förhållanden råder. Män, kvinnor och barn bor i tält eller tältliknande installationer, det är överfullt, fuktigt och kyligt, avfall och avföring hopas oordnat, infektionssjukdomar sprids, risk för bränder, stridigheter, våld och våldtäkt är överhängande. Många får vänta i flera år. Ett konstant krisläge kring Moria på Lesbos kan urarta till kaos.
Vi kommer att bekanta oss med förhållandena och med de olika organisationer som verkar där för att underlätta flyktingarnas situation. Vi ska spana efter nya båtar nattetid. Vi ska stöda organisationer och flyktingar så långt vi kan, med medicinsk och annan hjälp, också ekonomiskt genom understöd som donerats till organisationen Nada-Nord.
Kan vi göra någon reell nytta där? Rationellt sett just ingen alls. Jag hoppas ändå kunna lära mig något, jag vet inte vad. Kanske vi också i något enskilt fall kan bringa lite ljus i en tillvaro som ter sig hopplöst mörk.
Martin Näse arbetar med utveckling i en lärandeorganisation och funderar på världens gång
