Livslärd

”Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan.” Så står det i svenska UD:s reseinformation på nätet. Finlands utrikesministerium skriver kortare: ”Undvik alla resor”. Vem skulle nu vara så dum att man trotsar dessa goda råd som uppenbarligen är välgrundade. 

Men Migri i Finland tycker att asylsökande unga män som kommit till Finland som flyktingar för fyra år sedan minsann nog kan återvända dit. Trots att de inte har någon familj att återvända till. Trots att de har anpassat sig till livet här, lärt sig språket och skaffat jobb. En tjugoåring som bott här i fyra år har redan vistats här en femtedel av sitt liv, kom hit för att fly terror och krig, ville skapa sig en bättre framtid, men får avslag på avslag. Gång på gång nekas dessa unga den här möjligheten, de ska resa ”hem” igen och inte uppta plats i det här trångbodda landet… nej, väntas nu, hur är det egentligen? Speciellt trångt är det inte i Finland och i andra sammanhang ropas det efter invånare och arbetskraft, vi måste bli fler som arbetar och betalar skatt här i Finland, annars går det illa i framtiden. 

I går kväll läste jag med bestörtning om 22-åriga Taher i Nykarleby. Han hade fått två avslag på sina asylansökningar och när även hans försök att skaffa uppehållstillstånd på grund av arbete såg ut att stoppas på grund av formaliteter blev det för mycket för honom. Han tog sitt liv. Om han inte kunde stanna här var det bättre att dö. 

Taher kom till Finland för fyra år sedan. Han hade lärt sig finska och skaffat sig arbete. Han hade vänner som stöttade och en arbetsgivare som uppskattade honom. Framtiden skulle ha sett ljus ut om det inte hade varit för Migrationsverkets nit, en nit som fått fel målsättning. Med ofattbar omänsklig ambition stämplar Migris tjänstemän NEJ, NEJ, NEJ på ansökningar från asylsökande. Varifrån får de sina instruktioner, vem sätter agendan? Eller sätter de den själva? Är man duktigare och bättre ju fler avslag man producerar? 

Siv Ekström