Hon står där, precis så kavat och verklig som jag hade förväntat mig. Jag besökte henne i somras, den orädda flickan på Manhattan i New York. ”Fearless Girl”, den lilla bronsstatyn som står i korsningen av Wall Street och Broad Street. Hon var först placerad längst ner på Manhattan, där hon konfronterade ”Charging Bull”, en väldig tjurstaty i brons som symboliserar den amerikanska ekonomins kraft. Sedan flyttades hon och står nu mitt bland fotgängarna på Broad Street och tittar uppfordrande mot New Yorks aktiebörs på andra sidan av gatan.
En orädd flicka från Sverige personifierar ”Fearless Girl”. Fast det var ju inte tänkt så. När skulptören Kristen Visbal skapade sin staty som skulle lyfta fram kvinnors roll i arbetslivet och den installerades i mars 2017, då hade Greta Thunberg inte ännu inlett sina fredagsstrejker. Hon var inte ännu känd för sitt engagemang i klimatfrågan.
Likheten är överväldigande. Formatet är litet, knappt så det märks, tonen är lågmäld och budskapet framförs enkelt och ödmjukt, men det är genomtänkt, träffande och starkt. Det går hem.
Häromkvällen satt jag hemma och följde med en videosändning från Washington. Kongressens klimat- och utrikeskommittéer mötte en grupp unga klimataktivister, som ”vittnade” och utfrågades. Greta Thunberg var en av de unga.
De unga fick fem minuter på var för att inleda. Greta använde knappt en minut, hon sa: ”jag vill inte att ni ska lyssna på mig, jag vill att ni ska lyssna på vetenskapen”. Så överlämnade hon den internationella klimatpanelens rapport från 2018 som sitt ”vittnesmål”, med en önskan om att man inte ska fokusera på henne utan ta till sig rapportens innehåll och agera utgående från den.
En kongressledamot frågade Greta om hon kan förklara sig ytterligare – varför menar hon egentligen att man ska lyssna på vetenskapen? Ovanligt nog, kanske, kom hon nästan av sig. Men hennes kortfattade svar gick ut på att det ju är självklart att man ska lyssna på vad vetenskapen kommit fram till, underförstått det fattar väl alla. Svaret vände frågan tillbaka mot frågeställaren, som antagligen kände sig något skamsen en stund där han satt.
Greta och de andra unga fick en annan fråga: ”Eftersom USA leder den övriga världen framåt när det gäller gröna och energieffektiva lösningar (ansåg i alla fall frågeställaren), medan Kina fortsätter att öka sina koldioxidutsläpp, varför ska man då rikta in sig på sina egna handlingar? Det har ju ingen effekt, när de andra bara fortsätter smutsa ner.”
En av ungdomarna bemötte frågan så här, kortfattat uttryckt: ”När du kommer att se dina barn i ögonen, kan du förklara för dem att du inte gjorde något därför att du tyckte att de andra gjorde fel?”
Greta Thunberg tillade: ”Jag kommer från Sverige, ett litet land. Vi har samma diskussion där. Men där säger man så här: varför ska vi tvingas att ändra oss, se bara på USA hur de håller på? Bara så ni vet, så används samma argument mot er också.”
Martin Näse arbetar med utveckling i en lärandeorganisation och funderar på världens gång
