Just nu har jag semester. Smakar på ordet lite extra när jag skriver det. För det är faktiskt bara den andra semestern jag har i mitt liv. Men ingen behöver oroa sig. Det är inte så att jag inte har varit ledig genom åren, det har bara inte hetat semester. Som skolelev, studerande och lärare har man ju alltid bara sommarlov!
Årets semester inleddes med en resa till Grekland. Det har aldrig tidigare fallit mig in att resa söderut i juli – det är ju då det är som härligast här hemma och det är då det kan bli alltför varmt för min smak i länderna kring Medelhavet. Men blir man bjuden på bröllop så blir man. Vem kan missa ett grekiskt bröllop frivilligt? När våra grekiska goda vänner som bott på Åland i fem år, bestämt sig för att gifta sig måste det göras på riktigt förstås: i hemknutarna och med långt över 200 gäster. Väderprognoserna var illavarslande – tidernas värmebölja i västra Europa med temperaturer på upp till 40 grader. Jag tröstade mig med att Grekland ligger i östra Europa och hoppades på det bästa.
I den lilla staden Loutraki bodde vi på ett charmigt litet hotell alldeles invid strandkanten med ett par palmer som inramade trädgårdsgrinden som ledde ner till ett litet hörn av stranden där man kunde gå i och simma. Vårt rum på fjärde våningen hade balkong och utsikt mot havet (Den utsikten kostade 5 euro extra per dygn och det var det alla gånger värt) och vi kunde titta nästan rakt ner i strandstenarna. Rummet hade en annan finess som vi kom att njuta väldigt mycket av: luftkonditionering! Rutinen blev morgondopp, morgonmål, liten promenad innan solen kommit för högt på himlen, läsande av medhavd bok med luftkonditioneringsapparaten på full fräs. Om man vågade sig ut lite för tidigt på eftermiddagen gällde det att sick-sacka mellan skuggan som träden gav eller gå på rätt sida av gatan i skydd för husen. På kvällarna blev det inte direkt svalt, men solen gassade i alla fall inte.
Det grekiska bröllopet var förtjusande: varmt och trångt i den lilla kyrkan, de ortodoxa prästerna och kantorn sjöng vackra ålderdomliga melodier växelvis. På grund av trängseln kunde vi inte se så mycket av ceremonierna, men efter vigseln blev det mera sång och ceremonier och så blev också barnet döpt. En buss tog oss till festplatsen vid ett större hotell alldeles invid havet. Gräsmattan var täckt av ett 20-tal runda bord med vita dukar, middagsbuffén så lång att det inte gick att smaka från alla grytor och stämningen varm och glad. Nu kan vi dessutom skryta med att vi har dansat på ett grekiskt bröllop.
Hemma igen har man åter fått uppleva hur det känns när man fryser. Ett tag där i Loutraki med temperaturer runt 30 grader var det som om man hade glömt bort hur det känns. Inte ens under simturen gick det att framkalla minsta huttrande. Snabbt var man tillbaka i den nordiska verkligheten och nu är det istället svårt att erinra sig hur det verkligen kändes i 35 plusgrader.
Ännu någon vecka semester kvar innan höstterminen sätter i gångl
Siv Ekström
Rektor för Medborgarinstitutet i Mariehamn.
