Lära för livet eller lära av livet?

Kerstin,Livslärd

Att simma är nödvändigt

27 jun , 2019, 11.33 Kerstin Romberg

 

”Jag skall simma och äta mycket glass!” Det var vad en grupp andraklassare från grundskolan här på orten deklarerade när de under skolavslutningen för några veckor sedan samfällt berättade vad de skulle göra under sommarlovet. Några skulle resa, några skulle besöka släktingar – men för de flesta var simningen det viktiga. Och glassen. Jag satt och lyssnade och tänkte att det är precis detta som är den röda tråden genom livets somrar. Även för mig gäller det; simma och ät glass och se – sommaren är räddad! Det är i stort sett det som semestrar och sommarlov alltid inneburit! Mina barnbarn och jag – vi har alltså i inte ringa grad samma önskemål angående sommarmånaderna. Fortfarande är sommaren kommen först då den allra första simturen tas i sjön på våren – och till ända då sista simningen står för dörren på hösten.

Det jag själv minns tydligast av min barndoms somrar är just det ständigt pågående badandet vid stränderna, cyklarna som låg slängda i gräset och glädjeropen från byns barn som lekte intill bryggorna. Jag hade de facto en rätt hurtfrisk mamma. Hon såg till att hennes barn var tidigt i sjön på försommaren och ”steg sent upp” ur vattnet på hösten. En sommar ”levde”  jag så mycket sjöliv att jag drabbades av lunginflammation och låg sjuk i veckor. Det var en missräkning både för mig och mamma, resten av familjen kunde som planerat åka på buss-semester ut i världen. Senare blev jag simlärare och jobbade som sådan några somrar. Jag var mycket ung och jag var under dessa arbetsveckor ensam på stranden med icke-simkunniga barn. Idag kan jag undra hur det var det möjligt att simlärare dåförtiden fick vara helt ensamma på jobb. Lyckligtvis hände aldrig något allvarligt. För det mesta var det oerhört roligt. Sol, varm sand, vattenlekar och barnens glädje när de vant sig vid vattnet och kanske vågade låta det bära dem.

Somrarna senare i livet har bestått av både jämn lunk, ibland av väldigt mycket jobb men också av glädje, och somrar med djup sorg. Simmandet har väl haft karaktär av såväl terapi som livsstil – det gäller att gå i och bada oavsett tid på dygnet eller väderlek. Det är ju särskilt skönt att simma i vita sommarnätter eller då regnet faller, eller hur. Sen var det det där med glassen; den, å andra sidan, borde jag definitivt minska på! Jag är plågsamt medveten därom. Den här sommaren ser hur som helst ut att bli minnesvärd. Jag kommer att åka på semester i norr och mitt resesällskap har lovat ”kasta mig i en och annan fjällbäck”. Det är absolut oprövat, det där med fjällbäckar. Bäst att ändå inte tro för mycket om sig själv och om modet att våga sig i.

Kerstin Romberg

pensionär, tidigare lärare och rektor inom det finlandssvenska fria bildningsarbetet

 

 

, , , ,

Kommenteringen är stängd.