Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Lite vägdamm

29 Apr , 2019, 09.54 patka

 

Just firade vi påsk och nu stundar Valborg. Det är vår och vägdamm i luften.

Jag firade Påsken på skären i Vasa. Det var inte riktigt som tidigare eftersom man inte kunde gå ut på isen. Det lilla som fanns smalt bort under helgen. Det berodde förstås på den i år så sena påsken.

Jag hann inte längre än en liten bit förbi Käinby då jag hörde ett konstigt ljud från höger framring. Som jag gissade hade jag fått punktering. Kan inte minnas när det skulle ha hänt sig senast. Ringarna har blivit hållbarare för vägarna har minsann inte blivit bättre.

Jag visste att jag inte hade någon reservring utan en kompressor och en flaska med något ämne som ringen skulle fixas med. Jag har alltid varit skeptisk till denna vikt och fyrksparande lösning. Ganska snart visade det sig att jag hade fog för min skepsis.

Då jag kopplade kompressorn till eluttaget började det osa bränt. Snabbt ryckte jag ut kontakten innan jag hade tänt eld på hela bilen. Nu var det bara att ringa till bärgningstjänsten. Hjälp skulle anlända om en kvart och det gjorde den också.

Ut ur bogseringsbilen klev en ung, väldigt artig man som några minuter hade lokaliserat punkteringen. Utan att ta bort ringen fixade han framringen. Allt var undanstökat på en kvart. Vilken service!

Det jag däremot inte var så glad över var bilisternas nonchalans. Jag hade lagt ut varningstriangeln ett par hundra meter från bilen, varningsblinkers var påslagna både på min bil och på bogseringsbilen. Trots detta susade bilarna förbi ,på en meters avstånd från oss, utan att sakta in. Vart har alla så bråttom att de inte kan sakta in, inte kan byta fil, inte bry sig. Är det här ett fenomen som känns igen på andra plan kanske?

Jag konstaterade med stigande ilska att jag inte skulle klara av det jobb som den unge mannen så galant skötte.

 

,

Läs också

Kommenteringen är stängd.