Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Opera – en fredsrörelse

25 Mar , 2019, 01.25 Martin Näse

 

För att travestera Walt Disneys julkavalkad med Askungen och balen på slottet: vad kan väl en opera vara? Ja, den kan vara ”alldeles… alldeles underbar!”

Jag har lärt mig något de senaste åren. Efter att länge ha varit påtagligt ointresserad av något sådant som opera, mitt musikintresse till trots, har jag vid det här laget fått uppleva en rad mycket olika operor, i mycket olika operahus. En ny värld har öppnat sig. Jag har lärt mig att något som jag inte känner till och ändå har en uppfattning om kan vara helt annorlunda och ha så många flera dimensioner än jag hade kunnat ana.

Jag har sett olika produktioner i snabb följd i samma operahus och insett hur rik variation samma organisation av konstfolk kan åstadkomma.

Jag har fattat att innehåll, form och budskap kan beröra oberoende av om det skapats och utgår från 1700-tal eller 2000-tal.

Att säga att man ”sett” eller ”lyssnat till” en opera… jag har konstaterat att ingetdera sitter riktigt rätt:  ”Upplevt” kommer väl närmast, med tanke på mångfalden av intryck: byggnaden och miljön, verket med dess olika skapare (musik och handling), orkestermusiker, dansare, körsångare och solister. Regi, scenografi, dekor.

En rätt ny fransk film beskriver hur vänskap uppstår mellan en rullstolsbunden, bildad, äldre rikeman och hans unga stödperson av senegalesiskt ursprung. De besöker en operaföreställning tillsammans och vid de första tonerna som sjungs skrattar afrikanen hjärtligt ut sin naturliga reaktion på den oväntade sångstilen. Jag och hela biopubliken skrattar med, naturligt och utan ironi. När filmen framskrider närmar sig de två männens världar ändå varandra.

Man kunde tänka om opera: fånigt, onaturligt, överklasspåhitt. I en tid med ekonomiska svårigheter t.o.m. i så kallade rika länder kunde man tänka att det är oetiskt om samhället bidrar till en elitistisk högkultur. En stor föreställning i ett stort hus engagerar personal i hundratal.

Men efter en färsk operaupplevelse, med över fyra timmars föreställning och två pauser, går min tanke i en helt annan riktning. Det här behövs! I dagens värld behövs de massiva kultursatsningarna mer än någonsin, inom musikområdet lika väl som andra konstformer. Populärkultur ja, men också högkultur, om man vill kalla det så.

Nämligen: förenklande populism och konfrontationshetsande demagogi får inget utrymme, när det mänskliga livets problematik behandlas fullödigt inom konstens ramar. Opera som konstform är ett ypperligt exempel på en mänsklig aktivitet som förenar människomassor genom rika sinnesupplevelser och goda samtal.

Hundra procent konst är noll procent strid. Opera är fred på jorden.

Det enda som kvarstår att önska är att operahusen fortsatt lyckas med att sänka ribban för flera att komma in genom dörrarna och uppleva deras mångsidiga produktioner. Jag tror de är på rätt väg där.


Martin Näse arbetar med utveckling i en lärandeorganisation och funderar på världens gång

 

Läs också

Kommenteringen är stängd.