Min språkbadande nioåring har i daglig läxa att läsa 15 minuter om dagen, och efter varje avklarad kvart ska en vuxen kvittera läsningen på hans lukuläksykortti. Läsandet i sig är egentligen inte en så stor utmaning för honom då han redan är ganska läsvan, men utmaningen med den här läxan är att faktiskt komma ihåg att göra den. Det är konstigt att något som man ska göra varje dag kan bli så svårt att komma ihåg. Andra saker som vi gör dagligen, som till exempel att borsta tänderna, de glömmer vi ju inte bort. Det är för att vi format dem till vanor.
I Matt Cutts TED-talk Try something new for 30 days så berättar han om hur han har gjort små förändringar i sitt liv till 30-dagars utmaningar och hur de på så vis har blivit till vanor. Till exempel så har han minskat på sitt sockerintag genom en 30-dagarsutmaning, börjat cykla till jobbet och till och med skrivit en bok. Men det gäller ju att vara ihärdig och inte ge upp, att göra det ändå fast man inte riktigt skulle orka. Cutts säger också i sitt TED-talk att de här 30-dagars utmaningarna har gett honom bättre självförtroende. Han vågar pröva på nya saker för att det ändå handlar om en så kort tid och en så liten insats, men i förlängningen så har de här kortsiktiga utmaningarna gett honom modet och självförtroende att ta sig an större utmaningar.
Det blir ju också lättare att skapa en vana om man har en stöttande omgivning. I fallet med nioåringen och läsläxan så försöker jag hjälpa till genom att haka på läsläxan, så nu läser vi båda en kvart om dagen, tillsammans. Han i sin bok och jag i min, och efter att 15 minuter har gått så kvitterar jag på hans lukuläksykortti och han på mitt (ett som han har pysslat åt mig). Behållningen är ju att läxan (oftast) blir gjord då vi är två som ska minnas den, om han glömmer så kommer kanske jag ihåg och glömmer jag så får han påminna mig, men den allra största behållningen är ju ändå att vi gör den tillsammans. Vårt gemensamma läsande har liksom kommit till en ny nivå och vår gemensamma kvart om dagen har blivit en mysig stund som vi båda uppskattar. Sen att det kommer dagar då vi båda glömmer läsläxan försöker vi ta med ro, för det kan vara svårt med nya vanor, även om de i förlängningen ger stor behållning. Man får helt enkelt räkna med några bakslag också, kanske kan man lära sig något av dem också? Eller som Samuel Beckett sa: Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.
—
Therese Sunngren-Granlund jobbar som t.f. forsknings- och utvecklingsledare samt projektledare inom kultur och entreprenörskap på Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad.
