Vår organisation ska förnya sina hemsidor. Det är ingen enkel uppgift.
Det gäller att ligga rätt i tiden. Design, bildval, filmklipp – vilket tilltal är det som gäller nu? Vi måste också ha kläm på hur vi når våra önskade besökare – vilka är de, hur tänker och agerar de, vilka värderingar är viktiga för dem? Framför allt gäller det att vara insatt i hur det fungerar när det gäller sociala media – vi är tvungna att utgå ifrån att det är där som målgruppen tillbringar den största delen av sin tid på nätet, alltså måste vi klura ut mekanismerna för hur vi ska kunna dyka upp i de personliga flödena.
För inte alltför många år sedan formulerade och designade vi annonser. Vi betalade vad vi hade råd med för att få dem publicerade i dagstidningar eller tidskrifter. Vårt hopp stod till att folk från just vår målgrupp skulle bläddra just i den blaskan, göra det just den dagen när vår annons var inlagd, stanna till just vid den rätta sidan och fästa blicken just på vår annons, reagera positivt på det budskap vi formulerat. I bästa fall ledde det till ett antal telefonsamtal där vi sedan kunde göra vårt bästa för att skapa tillräckligt med förtroende för vår produkt.
Det fungerade, då. Bara vi tänkte till ordentligt, var seriösa och konsekventa i beskrivningen och kunde överraska på ett positivt sätt. Åstadkomma en reaktion med ett bra bildval och en bra rubrik.
Nu kan vi glömma det där. Alltså formatet, den tryckta annonsen som ligger där och väntar någonstans på att någon ska bläddra fram till den.
Också hemsidor har blivit lite gammaldags. Det är på sociala media det händer saker. Men hemsidorna behövs, som landningsplats i sökandet av den sista bekräftande informationen inför ett beslut.
Allt det andra måste vi fortfarande hålla fast vid: att jobba seriöst med den egna produkten, att långsiktigt bygga på det brand som utgår från de egna värderingarna och förhoppningsvis svarar mot en målgrupps värderingar, att formulera och visualisera det hela i ett komprimerat paket.
Men vi har inte längre råd att köpa plats för tryckta annonser som alltför få upptäcker. Vi ska i stället dyka upp i den digitala världen, genom filtermekanismer som gör att just personer ur vår målgrupp får ögonen på vårt budskap. I film, bilder, text, nyheter.
Trump gjorde det när han blev president. Nej, det var förstås hans sakkunniga stab, men i alla fall. Det känns inte enbart behagligt att utnyttja samma teknik. Men det är inte högtalarens fel när budskapet ropas ut. Dumt vore det att inte försöka lära sig att använda den nya riktade högtalartekniken.
Martin Näse arbetar med utveckling i en lärandeorganisation och funderar på världens gång
