Sitter i ett flyg på väg till Helsingfors när jag skriver detta och känner hur den kraftiga finska accenten i ”Cabin crew – prepare for takeoff” gör mig lite varm om hjärtat. Inser att det för mig finns en stark trygghet i accenten i just det här sammanhanget, då jag genom att sätta mig i ett flyg jag har absolut noll kontroll över ger mitt liv i händerna på en för mig viltfrämmande pilot. Men i hans accent finns min tillit. Den representerar det finska systemet jag lärt mig lita på. Som garanterar att säkerhetsåtgärderna är skötta och att piloten och hans personal kan sin sak. Att allt går rätt till.
I min närkrets har jag många asylsökande som ännu väntar på besked om de ska få stanna i Finland eller inte. De är oroliga för sin framtid och kommer ibland och pratar av sig och för att få råd om hur gå vidare. Mitt råd är oftast att de måste tala om sin oro med sitt rättsbiträde, men att de kan lita på processen och att den garanterar en rättvis behandling av deras fall. Märker att också här är tilliten till systemet och processen så självklar för mig, antagligen för att jag fått växa upp i trygghet och inte behövt uppleva att mitt förtroende har svikits. Inte av någon myndighet eller annan person i maktposition. Men hur är det för den som svikits många gånger? Som kanske kommer från länder där rättigheter köps via mutor och kontakter och inte garanteras via överenskomna och för alla gällande lagar. Är det då så konstigt att man inte vågar lita på sitt rättsbiträde och är orolig för att hen kanske ändå inte är objektiv utan går någon annans ärenden.
De senaste årens händelser och de brister som uppdagats i Migrationsverkets behandling av asylsökandes ärenden har ändå skapat sprickor också i mitt förtroende. Kan vi lita på att besluten fattas på enahanda grunder och är baserade på de såväl nationella som internationella avtal Finland förbundit sig att följa? Jag inser att jag för varje gång jag intalar mina asylsökande vänner att de kan lita på det finska systemet, blir allt mer tveksam. För en fungerande rättsstat är medborgarnas tilltro till systemet den grund hela samhällskontraktet bygger på. Vad händer om min och många andra finländares tillit till systemet spricker?
