Jag är så innerligt tacksam för falafel, batat, quinoa, tabbouleh, hummus, cashewnötter och halloumi! Ok, jag erkänner, jag gillar god inhemsk korv (fast jag håller på att bli allt mer vegetarisk). Men ändå.
Hos oss är vi på utlandsresa titt som tätt: vi sitter vid vårt middagsbord och tar in dofterna och stämningen av rätter och ingredienser från olika delar av världen. Ofta anknyter de till någon människa vi träffat, någon resa vi haft möjlighet att göra, någon kultur vi har upplevt. Det känns som att vi i andanom har sällskap vid bordet av någon av alla de där människorna vi kommer att tänka på. Ibland har vi haft det sällskapet på riktigt också, men det blir inte så ofta.
Senast var det hemgjord falafel på bordet. Minnen från besök i rättens hemtrakter väcks till liv. Falafel betraktas å ena sidan som något högst arabiskt, samtidigt som den är en israelisk nationalrätt. Snacka om förbrödring kring matbordet, tänk att det ska vara så svårt där ute i verkliga livet! Ibland lockar den goda spanska druvan i ett vin fram minnen från långa vandringar, en annan gång är det en dryck från något annat europeiskt land eller någon annan världsdel som förhöjer matupplevelsen och bidrar till att föra in samtalet på nya vägar. Cashewnötter är inte billiga och känns som en lyxråvara, vilket de också är. Tankarna går till den omständiga procedur som vi sett vänner i Afrika jobba sig igenom när de framställer de goda nötterna en och en.
Det här var inte möjligt ”förr i världen”. Vi växte upp med inhemskt: mjölk och bröd och potatis, vintertid det som kunde lagras fram till våren, gris- eller nötkött som lite extra, sommartid det som den finländska naturen bidrog med. Sallad förekom inte. Ganska färglöst på tallriken. Men nu är det andra tider. Nu är det härligt att ta emot världen vid matbordet.
Någon gång känns det som orättvis lyx. Det blir en samvetsfråga att kunna ha det så här fint. Är det fel mot tidigare generationer eller fel mot dem som inte har möjlighet att satsa på matstunden på samma sätt som vi?
Nej. En mångkulturell middag är inte dyr idag. Tvärtom, när jag ser nyfinländare söka råvaror till sina rätter i samma affärer och billighyllor där jag själv spanar in intressanta saker, anar jag att de nog har koll på läget och det här egentligen kan vara ganska billig mat. Oftast hälsosam dessutom!
Martin Näse arbetar med utveckling i en lärandeorganisation och funderar på världens gång
