Vi lever i ett av världens rikaste länder. Vi räknas också till de säkraste och några värre naturkatastrofer hotar oss inte heller. Berggrunden är stabil, orkanvindar ovanliga och skadedjur av olika slag trivs inte i vårt kalla klimat. Vårt samhälle garanterar alla dess medborgare vård och omsorg oberoende av personlig ekonomi, trafikregler efterföljs och utbildningen är gratis. Förra året utnämndes vi också till världens lyckligaste land. Det låter som om vi inte skulle kunna ha det mycket bättre.
Ändå ter det sig inte riktigt så då man följer med tongångarna den senaste tiden. På vissa håll låter det närmast som om vi närmar oss en katastrof, som om vårt samhälle hotar att gå under. Om vi släpper in dom där. Dom där som ser annorlunda ut, som beter sig konstigt och talar språk vi inte förstår. Dom där.
Främlingsfientligheten är otäck. Den känner ingen logik, den tar inte till sig fakta, den förblindar – för den bygger på starka, oftast irrationella känslor. Den starkaste av dem alla är rädslan. Som känsla svår att kontrollera av den som drabbas och därmed lätt att utnyttja av den som önskar påverka.
Men vad är det så många är rädda för? Varför verkar behovet att måla upp skrämmande hotbilder kring invandringen till vårt land på sina håll vara så stort? Beror det på en bräcklig självkänsla, en rädsla för att förlora kontrollen och påtvingas något man inte vill eller bottnar rädslan sist och slutligen i en oro för att mista något man anser sig ha mer rätt till än andra? En rätt man tilldelar sig själv för att man den bräckliga självkänslan till trots paradoxalt nog anser sig vara bättre än de andra, främlingarna. Är främlingsfientligheten i grunden en förklädd form av egoism och biologiskt revirhävdande?
Just i skenet av den bild jag beskrev av vårt land i början ter sig den här förklaringen helt plausibel. Vi har så mycket att förlora. Vi reagerar med att bygga murar, att stänga in oss och vägra dela med oss.
Men det är inte den generöse som sover dåligt, sömnlöshet drabbar den rike som ständigt oroar sig för att någon ska komma och ta ifrån honom hans rikedom. Och ju större vi låter klyftorna i världen bli desto sämre kommer vi att sova. Hur går det med det lyckligaste folket i världen då?
