Lära för livet eller lära av livet?

Kerstin,Livslärd

Nils Ferlin och gipsängeln

5 jan , 2019, 16.52 Kerstin Romberg

 

Julen kom och gick och jag har ”bläddrat” bland mina julminnen. Särskilt ett får mig att le brett. Det är 1980-tal och jag har en nära vän som är väl insatt i äldre svensk lyrik med betoning på visdiktare. Han citerar Karlfeldt, Fröding och Rydberg så snart det ges en chans och alldeles särskilt mycket tid ägnar han Carl Michael Bellman, Dan Andersson och Nils Ferlin (1898-1961). Han sjunger andras tonsättningar av deras texter och han sjunger egna. Så en dag har han behov av att ta kontakt med Ruth Hladisch, Nils Ferlins syster, i ett ärende angående copyright. Han skriver ett brev till henne och hon svarar omedelbart. De börjar korrespondera. Hon bor i Saltsjöbaden i Stockholm och bjuder in honom för att prata igenom ärendet och för att få dela med sig av minnen av sin bror. Och jag blir också bjuden! Ja, just det, det var ju inte illa att få åka med, eller hur.

Vi kommer fram en regnig dag och hon står i dörren och breder ut sina armar och tar oss i famn och hälsar oss välkomna! En åldrande, lång och gänglig gestalt som liknar sin bror oerhört mycket till utseendet. Hennes passion gällande Nils livsverk är det inte att ta miste på och hon och min vän finner varandra omedelbart. Hon klättrar upp på stegar och hämtar lådor från hyllor och skåp och visar oss anteckningsblock, enskilda saker och minnen från hans barn- och ungdom. Vi är saliga. Jag tänker att hon är det vänligaste och varmaste jag nånsin mött.

När hon visar oss runt i sitt hem berättar hon ivrigt om sitt eget liv och om Nils. Så stannar hon framför en förgylld liten ängel av gips som hänger ovanför en sänggavel i ett av rummen. Det finns en historia om den här ängeln också, säger hon. Någon hade besökt hennes hem en gång för länge sen när hennes egen son var liten och ängeln hade en plats ovanför hans säng. Broder Nils var närvarande vid samma tillfälle. Denna ”någon” fäller en undrande och lite kritisk kommentar om gipsängeln och frågar hur det kommer sig att hon har en sådan smaklös ”sak” hängande på sin vägg. Innan Ruth hinner fundera ut ett lämpligt svar kommer Nils till undsättning, spänner ögonen i den otidiga gästen och säger: ”Den DÄR ängeln du! Den skall du ge fullkomligt fan i!”

En så ”ferlinsk” kommentar, eller hur! Ruth skrattade gott vid minnet! Hon var förresten en god historieberättare – hon också!

 

Kerstin Romberg,

pensionär, tidigare lärare och rektor inom det fria bildningsarbetet

, , , ,

Kommenteringen är stängd.