Lära för livet eller lära av livet?

Kerstin

Nya och gamla ensamheter

26 Nov , 2018, 00.35 Kerstin Romberg

 

De senaste veckorna har det talats mycket om ensamhet och rädslor bland människor i vårt eget land och ute i världen. Ibland framstår de två som separata problem, ensamheten å ena sida, rädslorna å den andra. Själv tror jag att de i hög grad hör ihop och göder varandra. Enligt en undersökning känner sig många människor i dagens värld så ensamma att den känslan dominerar deras självuppfattning.

I Finland räknar man med att flera hundra tusen personer känner att de lever i utanförskap. En stor grupp är unga vuxna. En fortsatt hög grad av arbetslöshet nämns som orsak, men också sociala medier bidrar negativt. Modern teknik serverar alldeles nya, subtila sätt att trakassera och frysa ut. Dessutom skapar medierna grogrund för jämförelser mellan ens eget liv och andras. De ”andra” kan lätt framstå som mera framgångsrika. Den motsägelsefulla bilden av ideal och verklighet underminerar i så fall en sund självkänsla. Det är för visso en paradox att de sociala medierna kan orsaka så starka upplevelser av utanförskap.

Att just ungdomar känner sig ensamma kan ändå delvis ses som ett led i en naturlig utveckling. Uppbrott från föräldrahemmet, flytt till okänd studieort, ensamt boende, nytt ansvar för egen (och oftast knapp) ekonomi, nya rutiner, anpassning till ett nytt skede i livet. Jag minns tydligt hur ångestladdade mina egna första månader i studierna var. Den känslan har de flesta av oss haft i längre eller kortare perioder.  Det kommer andra ensamheter senare i livet och har du  ”kommit upp i åren” en bit så har du hunnit möta många av dem: nära anhöriga går bort, livsmönstret förändras, du sitter kanske slutligen ensam i ditt hem och den enda ”energin” som finns mellan dina väggar är den du själv lyckas uppbåda. Också detta slag av isolering är något många av oss får lära sig hantera under livets gång. Det kan vara tärande.

Peter Lüttge uppger i en artikel (Svenska Yle) – hänvisande till Karl Albrecht – några slag av rädslor som tenderar att härska över oss människor: rädslan att mista sin självständighet och att bli beroende av andra (loss of autonomy), att uppleva att man inte duger eller att förlora sin integritet (ego-death), att inte längre tillhöra ett socialt sammanhang (separation), att mista en kroppsfunktion (mutilation) och rädslan för att inte längre finnas till (extinction). Jag uppfattar att de alla hör nära samman med ensamhetstemat. Utanförskap föder rädslor och ångest som i sin tur föder utanförskap. Cirkeln är ond. Det är ett brännande samhällsproblem inte bara i vårt land. I någon av diskussionerna nämndes ett dystert exempel från Japan: det händer att socialt isolerade, sjuka åldringar väljer att begå (lindrigare) brott för att bli placerade på anstalt, få vård och slippa otryggheten hemma. Ensamhet är ett förfärligt tillstånd. Det måste göras mera för att bryta den – inte minst här i vårt eget land.

Kerstin Romberg, har fungerat som lärare och rektor inom folkhögskolor och medborgarinstitut

 

 

 

 

 

, , , ,

Läs också

En kommentar

  1. Thua-Lill Eliasson skriver:

    Tack Kerstin! Känner igen känslorna av ensamhet i form av utanförskap p.g.a. att man mister kroppsfunktioner av lite udda slag.
    Det är inte alltid lätt att vara den som förklarar och vägleder för att få förståelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spam protection by WP Captcha-Free