Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Digi, digi. (Med risk för att tolkas som bakåtsträvande och gammalmodig.)

29 okt , 2018, 12.28 patka

 

Journalisten och författaren Pekka Vahvanen presenterade sina tankar om digitaliseringen i den nyutkomna boken Kone Kaikkivaltias – Kuinka digitalisaatio tuhoaa kaiken meille arvokkaan. (Maskinen den allsmäktige – Hur digitaliseringen förstör allt det för oss värdefulla (egen översättning)).

Hans tankar är i och för sig inte så revolutionerande, visst har många andra också kritiserat förhärligandet av digitaliseringen och av alla de fördelar som den medför. Men på något vis ser jag hans påståenden som en frisk fläkt, och om han inte alltid träffar rätt så ger han i varje fall oss något att tänka på. – Ärligt talat, har digitaliseringen och automatiseringen gjort våra liv lättare eller är det kanske så att vi bara tror det? – Och många tror inte ens på att livet blivit lättare, Vanhanen är själv en av dem.

Pekka Vanhanen konstaterar att den tekniska utvecklingen nu gått så långt att den i själva verket gör oss dummare, att vår livskvalitet blir sämre, att vi blivit sämre på att diskutera öga mot öga med varandra. – Det är så mycket lättare att skicka ett meddelande på smarttelefonen, då behöver man inte konfronteras med mottagaren direkt om hen blir sur.

Jag började fundera över min vardag. Till skilnad från Pekka Vanhanen äger jag en smarttelefon. Den är inte min käraste ägodel, men ibland har jag undrat hur man klarade sig utan den. Den hjälper ju en så mycket i vardagen. Mest använder jag den som navigator och till att köpa resebiljetter till buss, tåg och spårvagn. Och till skillnad från många så ringer jag faktiskt med min telefon, och så svarar jag i den också. Men har den gjort mig dummare?

Innan mobiltelefonerna kunde man sina vänners telefonnummer utantill. Man visste bussarnas rutter och på ett ungefär deras tidtabeller. – Var det onödig kunskap eller något som hjälpte en att gestalta vardagen?

Man planerade sina möten på stan och hade reservplaner ifall av förseningar. -Nog var det krångligt men å andra sidan betydde det att man var tvungen att planera och på förhand komma överens om saker och ting. Idag ringer man kompisen och som frågar ”hej, var är du”. Tidigare sade han sitt namn och frågade ”vem talar jag med?”.

Hur är det i arbetslivet då? Inom undervisningen, liksom i nästan alla branscher, har digitaliseringen marscherat in och erbjudit de mest fantastiska program för att underlätta och effektivera vårt arbete. -Somliga saker har ju helt klart blivit bättre men mycket har gått i andra riktningen. Då jag själv gick i skola hade vi en dagbok på katedern. I den skrev läraren in sina anteckningar om frånvarande elever. En vikarie skrev en gång upp Tom Pulpet som frånvarande, vi hade ingen med det namnet på klassen men stolen var ju tom så vikarien antog att Tom var sjuk. Det hände alltså misstag och dagboken fanns framme på katerdern så vem som helst kunde läsa ur den. Då talades det ganska lite om studerandenas rättsskydd. Men kanske det var ett bevis på tillit och en tro på att studerandena visste vad som var rätt och vad som var fel.

Idag skall man vid varje lektion logga in på datorn, ibland händer det att datorn inte fungerar, det är serviceuppehåll, elavbrott, någon har kopplat om sladdar och snoddar etc. En allt större del av arbetstiden går numera åt till att se till att alla program och planer som har med undervisning och studerandevården att göra blir rätt ifyllda. Det att man bryr sig om studerandena på riktigt är mindre viktigt än att det finns dokumenterat att man haft ett samtal. Så känns det ibland.

Antalet olika program och ”hjälpmedel” som en lärare skall behärska och använda dagligen är inte alldeles litet. Det varierar från skola till skola men kan se ut så här: Wilma, Skola 24, Primus, e-post, telefonsamtal, textmeddelanden, Facebook, Messenger, Whats Up, intranet och några till som jag säkert glömt bort. Har alla dessa gjort undervisningen bättre jämfört med då vi klarade oss med en dagbok på katedern?

Pekka Vanhanen går så långt i sina påståenden att han varnar för att maskinerna möjligen kommer att ta makten då deras intelligens överstiger människans. Också regeringsprogramet gällande digitaliseringen av undervisningen får sig en känga. Enligt Vanhanen finns det inga belägg för att digitaliseringen skulle effektivera inlärningen.

 

,

Läs också

Kommenteringen är stängd.