Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd,Siv

Stort spelrum för inlärd variation?

15 Oct , 2018, 08.05 Siv Ekström

 

Om man behöver en slagkraftig och bra definition av någonting kan man vända sig till Wikipedia. När jag funderade över normer i vårt samhället och varför de kan ställa till med problem och hur vi ska förhålla oss till dem, gav Wikipedia som vanligt en klar och redig förklaring. Jag saxar:

Med normer menas ett riktmärke (mönster) för hur man ska utföra något eller hur man ska uppträda mot varandra. För att sociala djur ska kunna fungera tillsammans krävs det regler för hur individerna ska bete sig mot varandra.

Ja, vi kan väl vara eniga om att det här är ganska solklart. De flesta uppskattar troligen att man ska visa hänsyn och inte till exempel dela ut knytnävsslag till höger och vänster om man blir lite irriterad på någon. Det är ju ungefär det som ovanstående ger bra bakgrund till. 

Wikipediaartikeln fortsätter så här:

Hos lägre djur styrs normer av nedärvda instinkter, men hos människor finns ett stort spelrum för inlärd variation. 

Den inlärda variationen skulle kunna förklara varför normerna i vårt samhälle har förändrats en hel del genom århundradena. Ta till exempel synen på manlighet. På 1700-talet skulle männen ha lockiga peruker och fjanta sig på alla möjliga sätt som vi i dag inte skulle kalla macho precis. Det är inte mycket i manlighetsnormen som är sig likt några hundra år senare. Det är där som andra halvan av meningen ovan kommer in. Det finns ”ett stort spelrum för inlärd variation” hos människor i motsats till djuren som agerar efter nedärvda instinkter. Hoppingivande eller hur.

Det är dit jag vill komma: kan vi inte lära om lite när det gäller folk som inte lever efter den snäva norm som tycks råda nuförtiden på många områden. Pojkar, hur små de än är, kan tydligen till exempel INTE ha på sig färgglada byxor med glitter på dagis, då blir det strax protester och hånskratt, enligt en nyhet från Sverige. De enda färger som är tillåtna på pojkkläder nuförtiden är svart, grått och mörkblått. Det har ändrats på de 30 år som har gått edan min son föddes. Han levde sina första sex år för det mesta iklädd mjukisbyxor och tröjor i allehanda glada färger och mönster. Hans mormor svängde ihop dem på symaskinen och när hans syster föddes tre år senare fick hon ta över dem allihop. Ingen sa ett smack om saken. Det var prickigt och randigt, rött, gult, blått och grönt utan urskillning. Även i affärerna kunde man välja färger på barnkläderna på ett helt annat sätt än i dag. Här har jag en beställning på en attitydförändring: Kan vi inte komma överens om att folk hädanefter ska få välja klädsel efter egen smak utan att omgivningen fördömer eller hånar.

Det finns andra normer som krånglar till livet för många människor på ett djupare plan. Jag läste en text skriven av en engelsk man i 50-årsåldern. Han svarade på frågan ”Finns det någon som lever sitt liv i en lögn?” Anonymt redogjorde han för hur han gör just det. Trots sin homosexuella läggning gifte han sig och fick barn. Det var uteslutet för honom att ”komma ut”. Hans föräldrar hade sådana positioner i den lilla staden att han inte kunde. Nu har han själv en sådan position att han inte kan. I hela livet har han förställt sig och låtsas och kan bara drömma om att få leva som han vill, älska den han vill – att åldras tillsammans med en äkta kärlekspartner är en ouppnåelig dröm. 

Med vilken rätt dömer vi våra medmänniskor om de inte passar in i den snäva normen som råder, men som ingen riktigt vet var den kommer ifrån. Varför behöver vi lägga oss i hur andra lever sina liv även om det inte påverkar oss i minsta grad. Här skulle det stora spelrummet för inlärd variation kunna utnyttjas till att göra världen mycket bättre.

Läs också

Kommenteringen är stängd.