När man snubblar över en tänkvärd artikel måste man dela med sig: I USA har Brett Kavanaugh nyligen hörts av senatens justitieutskott om huruvida han för 36 år sedan trakasserade en kvinna sexuellt. Hon, Christine Blasey Ford, nu professor i psykologi, har berättat att han gjorde just det på ett party när de var unga. För Kavanaugh ligger mycket i vågskålen, presidenten har fört fram honom som sin kandidat till en plats i USA:s högsta domstol. Under förhören har Christine Blasey Ford kämpat för att hålla sina känslor tillbaka. Kavanaugh har med uppenbar ilska hållit fast vid att han inte har något minne av denna kvinna och att han aldrig har gjort något så fasansfullt varken mot henne eller någon annan. Ljuger han eller talar han sanning? Det är förstås vad alla som sett glimtar från förhören undrar. Skribenten Rachel Reilich, som resonerar kring detta i en artikel på nätmagasinet Good, menar att det skrämmande är att han kanske talar sanning.
När Ford förklarar hur hon ser på det faktum att några andra som var på samma party inte minns något om det, inte ens att de var där, svarar hon att det inte var något märkvärdigt party och ”ingenting anmärkningsvärt hände dem” den där kvällen. Då kommer Rachel Reilich att tänka på en målning av Pieter Breugel, ”Ikaros fall”:
Målningen verkar visa en lugn dag vid havet – en bonde plöjer sin åker, en herde vaktar sina får. Det är först när betraktaren får syn på Ikaros ben som sprattlar i vattnet som man förstår att det händer något dramatiskt. Men bonden och herden märker ingenting, knappast sjömännen på skeppet heller, och om någon hade frågat dem om de minns att det hände något speciellt den där dagen skulle de svara nej. Ikaros, däremot – om han hade överlevt – skulle aldrig i sitt liv ha kunnat glömma skräcken han kände när han föll ner med huvudet före i det kalla vattnet.
Kan Brett K faktiskt tala sanning, frågar sig Reilich. Hur skulle han ha kunnat glömma något så förfärligt? Tänk om det är så att det var en helt vanlig kväll för honom och hans kompisar som inte heller inte minns partyt. Inget särskilt hände. Händelsen har inte bränts in i hans medvetande, det han gjorde har inte gnagt i hans samvete. Det var bara så han och andra nonchalant brutala killar före honom gjorde på partyn då, det var normalt att antasta unga kvinnor. En vanlig dag med hästen och plogen. Det var vardagsmat och han har glömt det hela.
Siv Ekström
