Äntligen är hon här igen! Sången klingar i mitt inre: ”Im wunderschönen Monat Mai…”.
Knoppar på bristningsgränsen, våryra fåglar och allt mer färg längs husgavlarna. Tänk att vi klarat av ännu en vinter! Gråväder, snöglopp och kyla. Vilken belöning att nu få ta emot solen igen, att känna huden värmas, att se hur livet återvänder. Lika skönt som jag tycker att det är då lugnet i november lägger sig över oss som en mjuk filt, den kravlösa tid då det allt förlåtande mörkret döljer dammiga hörn och otvättade fönster, lika glad är jag över att nu öppna dörrar och fönster och släppa in ljus och sol. Att städa ut vinterns inneliv, bort med stearinljus och ylletröjor, med mys i soffhörnet i lampans sken. Istället fram med sommarmöbler, blommor och sandaler. Med solkräm, jordiga fingrar och doftande vindar.
Vilken tur att vi har våra årstider, våra växlingar som skapar en rytm som känns så bekant men samtidigt ny och fräsch varje gång vi byter årstid.
Jag brukar ibland fråga mina elever vilken som är deras favoritårstid. Men det är egentligen en helt irrelevant fråga, för vad skulle den ena årstiden vara utan den andra? Hur skulle vi veta vad ljuset är om inte mörkret fanns, vad värmen är om inte kylan fanns? Jag tror att det är just där hemligheten med den extremt starka vårglädje jag upplever att vi i Norden känner ligger. Den där våryran som får oss att kasta av oss jackor och skor i temperaturer då en sydeuropé ännu länge går med både halsduk och handskar. För vi vet hur det kunde vara och vi vet också att den ljusa varma tiden inte varar för alltid. Men nu är hon här – så ta för dig. Solen skiner idag!
