Lära för livet eller lära av livet?

Pamela

Yrkesstolthet

7 Feb , 2018, 15.17 pamelagranskog

 

”Ååhh. De här siffrorna måste vi ta med hem och visa för våra beslutsfattare”, sa svenskarna när jag presenterade det finländska skolsystemet och den finländska läroplanen för dem för några månader sedan. De explicita siffrorna handlade om de finländska lärarnas syn på sitt eget jobb. 90 procent uppgav att de är tillfredsställda med sitt jobb. Även om undersökningen har några år på nacken talar den ändå sitt tydliga språk: den finländska läraren trivs i klassrummet.

Under hösten har jag träffat flera grupper danskar och svenskar som velat höra mera om hur det finländska skolsystemet är uppbyggt – en hälsosam process att se vår läroplan och vårt skolsystem med andras ögon.

I veckan föreläste Sølvi Lillejord, professor och avdelningsdirektör vid Kunnskapssenteret for uddanning vid Norges forskningsråd, för finlandssvenska bildningsdirektörer och undervisningschefer som träffades på Utbildningsstyrelsen. Hon konstaterade bl.a. att lärarprofessionen är en ”riktig” profession i Finland och att en orsak till läraryrkets starka ställning i landet är forskningens starka roll i lärarutbildningen.

För några veckor sedan fick jag träffa blivande klasslärare som studerar vid Helsingfors universitet. Min primära uppgift var att inspirera dem till studier i modersmål och litteratur och jag började med att läsa läroplansgrunderna på nytt – bara för att komma igång. Plötsligt läste jag den med helt andra ögon än tidigare och kunde se min egen utveckling både som elev och lärare. I formuleringarna såg jag mina egna starka upplevelser av skoltiden – alla debatter i mitt gymnasieklassrum som kom att forma mig på många sätt, vårt teaterprojekt som resulterade i fler gräl än någonsin men som också visade sig vara den största upplevelsen under hela min gymnasietid. Jag såg mina egna elever. Jag såg lyckan över att se en egen text gå i tryck. Jag såg lyckan när hen med lässvårigheter hittade en bok som fängslade från början till slut. Jag såg de förlösande tårarna när skrivkrampen äntligen gav med sig. Och jag såg mina egna tårar när texter om tonårens vånda och utanförskap trängde sig djupt in i mig.

Ett välfungerande skolsystem är ett abstrakt begrepp och inte så lätt att definiera. Peter Vesterbacka, mannen bakom de arga fåglarna, jämförde vårt skolsystem med bl.a. Kina och Singapore under Framtidsdax 2018, en gemensam fortbildningsdag för 700 lärare mellan Karleby och Nykarleby. Tusenkonstnären Vesterbacka har lämnat fåglarna bakom sig men flyger fortfarande högt och sysslar numera med utbildning, planerar tunnlar och utbildar astronauter. Enligt honom har vi planetens bästa lärare och den bästa skolan. Det är en skola där man inte tar kål på initiativ och kreativitet. Skillnaden mellan våra gymnasister och andra är att hos oss får man tänka själv, menar han. Vi ska vara stolta över vad vi har, men aldrig nöjda. En strävan framåt måste finnas.

Hans tankar värmer en yrkeskår som visst är uppskattad av sin omgivning, men som sällan ser sig som framgångsskapare. Trots det skapas betydelsefulla möten och insikter varje dag, varje minut, i våra klassrum.

Ibland behöver vi hjälp utifrån för att inse det.

Här finns planetens bästa lärare. I Rantaroustin koulu utanför Uleåborg har den pedagpgiska tanken fått styra valet av möbler.

 

, , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.