Lära för livet eller lära av livet?

Siv

Skogen och havet ger lugn

18 Sep , 2017, 07.29 Siv Ekström

 

Forskning har bevisat att människan mår bra av att vistas i skogen, läste jag i en artikel som berättade om hur man i Sibbo har börjat gå ut med patienter i skogen istället för att ge dem medicin. ”Skogsterapi” eller ”skogsbad” utvecklades i Japan på 1980-talet när man märkte att stressnivån steg hos befolkningen. Då inrättade man stora hälsoparker runt om i landet för att ge folk tillgång till avslappning och terapeutisk återhämtning genom närvaro och kontakt med en levande miljö.

Det här är väl på sätt och vis ingen nyhet, eller hur. Nog har man ju märkt det här alldeles på egen hand. Men det är förstås bra när när vetenskapen lyfter fram naturliga saker som kan ersätta mediciner. Det handlar om sådant som den urbaniserade människan inte längre på ett naturligt sätt kommer i kontakt med. Det är nu 13 år sedan jag skaffade mina två islandshästar och det välbefinnande som det ger mig att rida ut i skogen gör att det alla gånger är värt alla pengar som går åt till veterinärkostnader, skoning och mat. På hästryggen får jag ”sensorisk kontakt” både med en levande miljö och ett levande djur, så det blir dubbel effekt. Prova!

Om det är någon vetenskapligt lagd som läser det här kan jag ge ännu ett tips alldeles gratis. Man skulle också kunna studera hur människor börjar må om de vistas vid havet. I alla fall känner jag ett påtagligt lugn när jag kommer ner till stranden vid Lumparn. Att titta ut över vattenytan, lyssna till vågskvalpet, se fåglarna som ligger och guppar på vattnet, eller flyger över viken, är så rogivande att jag varje gång förvånas över att jag inte ser till att sitta där oftare.

Utsikt från ångbåtsbryggan på Finnö i Sottunga skärgård en söndag i september.

I går gjorde vi en liten utfärd till den lilla ön Finnö i södra Sottunga. Ombord på färjan dit kan man väl inte ännu riktigt förnimma något större lugn, men i samma stund som vi steg i land från den lilla förbindelsebåten som tog oss ut till ön var trollspöet där. Lugnet infann sig genast när vi stegade upp för slänten till det gamla huset som stod där vackert målat utanpå och dito renoverat inuti. Det var kanske en kombination av hav och skog som gjorde sin verkan – och kanske en tredje faktor, nämligen gammal kulturmiljö i skärgården. Här skulle finnas mycket att studera, kära vetenskapskår. Det blir riktigt absurt när man erinrar sig den debatt som nu växer snabbt på Åland – hur ska det bli med skärgårdstrafiken i framtiden, ska vi ha ”kortrutt” eller inte, dvs ska färjorna börja gå kortare pass mellan öarna och ska vi sedan däremellan köra våra bilar kors och tvärs på den ö som råkar ligga i vägen. Nybyggda vägar, broar och vägbankar och mycket bilar som susar fram mot nästa färjfäste, är framtidens melodi sägs det. Gissa vad man kommer till för slutsats om den saken när man går på stigarna mellan gårdarna på Finnö…

Siv Ekström

, ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.