Min friidrottarkarriär blev inte lång. 60 meter, om vi ska vara riktigt exakta. Jag kom till träningar med GIF (Gamlakarleby Idrottsförening), därtill inspirerad av min storasyster, som hade många medaljer med plastband i skåpet. Vi började med att springa 60 meter och jag kom sist, grät och blankvägrade att återvända till träningarna efter det. Jag fick en blågul träningsdräkt av GIF, men det hjälpte föga. Jag visste mina begränsningar redan som 6-åring.
Sedermera har jag haft en mera framgångsrik karriär som funktionär, bl.a. stavhoppsfunktionär, vilket knappast kan ses som ett helt självklart grenval från min sida. Det avslöjade åtminstone minerna hos mina forna friidrottarstuderande från Brändö gymnasium som jag häromåret mötte under de finlandssvenska friidrottsmästerskapen.
”Åhå! Vad gör du här?” frågade de.
”Jag är stavhoppsfunktionär”, sa jag just så där lagom nonchalant.
Jag såg att killarna mera förväntade sig att jag skulle sitta försjunken i en didaktisk analys av Dostojevsjkijs Brott och straff. Men icke.
Där stod jag vid stavhoppsställningen och såg världsvan ut, som om det alltid varit helt naturligt för mig att snacka om huruvida avståndet ska vara 50 eller 60 cm och lyfte upp ribban som om jag inte gjort annat i hela mitt liv.
Dottern har ett annat sinnelag än sin mor. Friidrottsmässigt sett är hon inte speciellt mycket mer begåvad än sin mor, men attityden är en annan. Häromdagen trodde vi att far skjutsade henne till träningar, men det visade sig vara lokala tävlingar. Hon tävlade i höjd (en åldersklass över sin egen, men det är en annan historia). ”Nå inte var det vackert”, sa hennes far när jag frågade hur det gick. Nej, vackert kan det knappast kallas första gången man överhuvudtaget försöker hoppa höjd.
Väl hemma fnissade hon uppslupet.
”Kan du fatta. Vi skulle hoppa, men utan pinne!” utbrast hon och skakade klentroget på huvudet.
Men 60 meter vägrade hon springa. ”Jag kommer ändå sist”, sa hon. Mor nickade igenkännande.
Men nu ser jag en gemensam chans för mor och dotter. Mor lyfter ribban och mäter avstånd medan dottern hoppar. Med pinne.
Pamela