Singapore är faktiskt så rent och städat som ryktet förtäljer, även om jag faktiskt upptäckte en cigarettfimp i morse under en buske. För de flesta är det redan en naturlig del av kulturen att inte skräpa ner, men för dem som inte ännu har anammat den här vanan, påminner skyltar som denna om landets regler.
Det hela började i slutet av 50-talet då befolkningen ännu levde i mycket fattiga förhållanden. Landets första premiärminister satte igång ett ambitiöst program för att höja levnadsstandarden. Med facit på hand kan man konstatera att han lyckades. I dag är det hans son som fortsätter på samma linje, men när han avgår inom några år kommer dynastin att brytas, vilket i demokratins namn kanske ändå är bra.
Singapore har fyra officiella språk med betoning på engelska – landet var länge en brittisk koloni – men i landets/stadens bibliotek finns det litteratur också för de andra språkgrupperna kinesiska, malaysiska och tamil.
I gatubilden syns de olika språken framför allt i de stadsdelar där de dominerar, som t.ex. här i Chinatown:
Knappast skulle jag ha styrt kosan mot Singapore om det inte varit för mina studier, men jag är glad att jag att jag fått lite snusa också på den här kulturen – det känns som om min världsbild har vidgats. Eller som tysken säger: Wer einer eine Reise tut, dann kann er was erzählen. Men mera berättelser en annan gång, lunchpausen är slut, nu kallar studierna.
Moa
