Lära för livet eller lära av livet?

Kati

15 minuters regeln, eller från tidsoptimist till tidsrealist

21 Sep , 2016, 07.39 katisandelin

 

Vi har alla lika mycket tid till förfogande och ändå är det som om några har mycket tid och hinner med nästan vad som helst och andra har mindre tid och tampas med tidtabeller.  Jag har ofta funderat över det där och hur det kan komma sig. Beror det på ett karaktärsdrag, beror det på förmågan att organisera sin dag eller beror det på snabbhet?

Många gånger hör man människor säga att de är tidsoptimister och det betyder i slutändan att de nödvändigtvis inte hinner med allt de åtagit sig – eller att de hinner men under tidspress och stress.

Jag har varit tidsoptimist men märkte efter en tid att det inte alls funkade! Det blev stressigt i längden och det resulterade i att jag inte hade någon andningspaus eller fritid – och dessutom, fastän jag ville det eller inte, hade jag många ogjorda saker.

En dag fick jag nog och det var då jag införde 15 minuters regeln.

Den går ut på att varje sak/ärende tar minst 15 minuter. Det finns inte längre 7 minuter, 10 minuter eller 20 minuter, det finns 15 och 30 minuter. Jag delade in mina arbetsuppgifter, hobbyn, föreningsaktiviteter och möten i 15 minuters helheter. Då märkte jag att jag hade satt in på tok för mycket aktivitet på en dag och nästan ingen på en annan. Med lite omorganisering fick jag nästan allt att rymmas och det som inte rymdes med valde jag bort.  Jag började med att titta på en dag, sedan på en vecka, sedan på två veckor osv. Till slut hade jag en månad planerad och till min stora glädje hade jag till och med fritid, tänk er fritid – vilken härlig sak!

Under arbetsdagen satte jag in en timme för saker jag inte kunde förutse – det är viktigt att även ta med den tiden i tidsplaneringen! Plötsligt kunde jag hålla deadlines och var inte sen med arbetsuppgifter, hemmet blev städat och det blev en lättnad för hela kroppen som inte behövde stressa med tiden.

Vad trist att planera sin tid så där, tycker ni kanske nu? Ingen spontanitet, inget flöde. Tvärtom svarar jag, jag har en massa frihet i tiden som blir över från att vara tidsoptimist till tidsrealist. Jag har mindre stress med tiden och deadlines, jag har möjligheten att ändra på arbetsuppgifterna och göromålen till den tid de passar bäst in i.

Jag har alltså inte bara måsten, jag har friheten att planera och välja. Underbart!

Kati

Läs också

Kommenteringen är stängd.