Historiskt sett har jag oddsen emot mig. Själv antar jag att det drabbar varannan generation. Antingen har man gröna fingrar eller så är man utan. Mamma och pappa har. Systern och kusinen rensade i sin barndom grannens potatis- och rypsodling i stället för släktens eget potatisland, som låg sida vid sida på åkern. Jag minns fortfarande tonen i min farbrors röst när han upptäckte misstaget. Därmed var generationsmönstret givet.
När sonen var liten fick han en påse morotsfrön med Bamsetidningen. Vi glömde dem hemma i Helsingfors och hade ett himla sjå att få dem transporterade till mommos och moffas trädgårdsland i Österbotten. Där fick de slutligen gro och när hösten nalkades kunde vi skörda enorma Bamsemorötter. Glädjen var stor när sonen körde dem med tramptraktor och släpkärra. Vi kom hem med en kasse morötter till Helsingfors. Att vi för priset av tågbiljetterna Helsingfors-Karleby-Helsingfors kunde ha köpa många kilogram morötter struntade vi i.
I efterskott har jag dock insett att Bamsemorötterna gav mig fel signaler. Det var ju purenkelt. Man slängde dit lite frön och när hösten kom tog man upp dem. Jag hade glömt att mommo och moffa faktiskt besökte trädgårdslandet några gånger under sommaren. Det gjorde inte sonen och jag. Men fint växte morötterna trots det. Eller kanske just därför.
Några år senare blev jag med sommarhus. Visionen var klar. Jag skulle också bli med trädgårdsland. Pappa är ju en snäll man: han förbarmade sig och fixade en liten täppa på tomten. Sonen hade fått för sig att rädisor var grejen, så han köpte frön på band. Själv plockade jag frimodigt i hyllan bland blommor, morötter, sallad, persilja och dill. Sen slängde vi dit våra frön. Eller, ja, det som fick plats vid sidan av sonens rädisor på band. Det växte vilt i vårt trädgårdsland den sommaren, framför allt rädisorna. Tyvärr växte det dock mera ovanpå än under marken.
När hösten nalkades skördade vi. Jag hade drömt om en morotslåda till jul. Slutresultatet blev två morotslådor. Två tändstickslådor med morötter som var ca 3 cm lång. Men visst hade vi glädje av skörden. När det var dags för villaavslutning dekorerade jag bordet med egna blommor. Dessvärre kom de inte från raden där jag sått blommor, utan jag tror det var rädisorna som blommade i slutet av augusti. Tre rädisor kunde vi sätta i salladen, två gav vi till kusinen.
I år har jag tagit ny sats. Nu har jag morötter på band, inga rädisor, 5 potatisar, blommor, persilja, gräslök och sallad. Igen växer det frodigt i mitt trädgårdsland. Men jag har så svårt att hitta mina morötter bland allt det som gror.
Nu hoppas jag på att nån granne av misstag rensar vårt trädgårdsland. Det har ju hänt förr i denna by. Kanske det vore dags att betala en gammal skuld, ett potatis- och rypsland som blev rensat för 35 år sedan?
Mina morötter är försvunna. Ropa ”Bingo” om ni hittar dem.
