Frågan låter för en del kanske något flummig och irrelevant. Som en fråga man eventuellt kan fundera på då man tagit itu med mera viktiga och konkreta frågor i vardagen, som familjen, hälsan eller jobbet. Först efter att dessa praktiska och jordnära angelägenheter setts till kan vi kanske ta oss tid att filosofera över våra egna tankesätt, känslor och reaktioner. Med den här uppfattningen placeras frågan om självkännedom vid sidan av vårt mänskliga liv – inte mera viktig än vilken annan hobby som helst som vi kan ha glädje av. Den typiska beskrivningen av sådana verksamheter är att de ”sätter guldkant på vardagen”. Underförstått är att vardagen som sådan är en handfast grådaskig verklighet som varken innefattar eller påverkas av denna guldkant på något väsentligt sätt. Samma uppfattning uttrycks ibland om den mänskliga och samhälleliga betydelsen av att studera historia och kulturvetenskaper.
Under få historiska epoker har frågan om självkännedom varit lika framträdande som i den klassiska grekiska antiken. På Apollotemplet i Delfi stod inskriptionen ”känn dig själv”, och för Sokrates var självkännedom en grundförutsättning för att överhuvudtaget kunna handla på ett ansvarsfullt sätt. Gällande självkännedomens värde hävdade Sokrates till och med att ”ett ogranskat liv är inte värt att leva.” Vad kan han ha menat? Frågan är mångbottnad, men framförallt vände sig Sokrates direkt emot uppfattningen att självkännedom kan ses som en av livets hobbyverksamheter. Som om det vore möjligt att först leva rättfärdigt och ärligt, för att senare, eventuellt, granska oss själva. Snarare är självkännedom med nödvändighet det rättfärdiga och ärliga mänskliga livets första fråga: om vi inte granskar oss själva kommer vi aldrig att veta om det som vi uppfattar som det sanna och goda enbart är uttryck för fördomar, småsinthet eller själviska intressen. Vi hänger oss alltså till en falsk bild om vi tror att vår praktiska vardag – allt från familjen till jobbet – inte påverkas av vad filosoferandet om våra egna tankesätt, känslor och reaktioner kan ge. Detta faktum tvingar förstås inte någon till självreflektion; vi kan helt och hållet strunta i frågor om självkännedom varje dag av vårt liv om vi så vill. Men ett liv i lögn är förstås inte mindre förljuget bara för att vi enbart ägnar oss åt praktiska angelägenheter som att jobba och sköta om vår hälsa.
På samma sätt som Sokrates hävdade självkännedomens nödvändighet, kan man också argumentera för att studiet av historia och kultur är oundgängligt för att leva ett ärligt och rättfärdigt liv. För det är inte bara så att människan har en historia, utan människan är sin historia. Våra liv levs utgående från tankesätt, normer, institutioner, beteendemönster, samhällsformer, etc. som vi mycket sällan har skapat själva. Utan kunskaper om historia och kultur kan vi aldrig få reda på hur vi påverkas av alla de mänskliga livsformer som vi ärvt från tidigare generationer. Kunskap om historia och kultur är med andra ord en form av självkännedom, och därmed också en grundförutsättning för att överhuvudtaget leva ärligt och ansvarsfullt.
Vill du tänka mera på frågor om självkännedom? Ett ypperligt tillfälle ges i sommar den 23.7 då Korpo filosofidagar med självkännedom som tema går av stapeln vid Skärgårdscentrum Korpoström! Under filosofidagarna skall vi fundera på frågor som: Hur skall skillnaden mellan självkännedom och självbedrägeri förstås? På vilket sätt är frågan om självkännedom relaterad till vår förståelse av andra människor? Finns det något ”sant jag” att känna? Alla är välkomna och inträdet är fritt. Mera info på www.fbf.fi.
