När filmen var slut och vi nästan yrvaket, halvt vinglande ställde oss upp i bänkraden och började söka oss ut ur biosalongen, var det inte lätt att uttrycka upplevelsen vi just varit med om i ord. Regissören Suzanne Osten fick stormande applåder när eftertexterna rullat färdigt. Ingen hade lika bråttom ut som de flesta vanligtvis har. Filmen grep nog tag i oss alla.
Filmen Flickan, mamman och demonerna handlar om 7-åriga Ti som har en mamma som alltmer stängs inne i sin egen värld. Hon hör och ser demoner som ger henne order och som omväxlande hånar henne och berömmer henne. Mamma Siri håller sig undan släkt och vänner och isolerar sig med dottern i en lägenhet i Stockholm. Hon är psykiskt sjuk. Ti älskar sin mamma och försöker på sitt sätt hjälpa henne att bli av med demonerna. Tis moster letar förtvivlat efter henne och tack vare Tis lärarinna som gör hembesök och sedan gör en anmälan, återförenas Ti med sin älskade moster, mamman får vård och det lyckliga slutet är ett faktum.
Filmen har premiär i Sverige den 15 april. Att vi fick se den redan i går ikväll beror på att Ålands landskapsregering stödde filminspelningen förra sommaren ekonomiskt och som gentjänst önskade information för allmänheten om filmtemat. Det blev ett seminarium för alla intresserade, men främst för folk som kommer i kontakt med barn i sitt jobb, och sedan visning av filmen. Suzanne Osten talade om sitt arbete för barn med problematisk hemsituation och hon var förstås också med i biosalongen och fick motta ovationer från den entusiastiska publiken efter filmen.
Någon befarade att den inte kommer att importeras till Finland, ”Det är sällan man köper in svenska filmer”. Det skulle verkligen vara synd om den finländska publiken går miste om den här upplevelsen. Dels är det ett angeläget tema och viktigt att lyfta fram problematiken med barn som växer upp med föräldrar som missbrukar droger eller alkohol eller har en psykisk sjukdom och dels är det en makalöst konstnärlig, intressant och välgjord film.
I Sverige blev det en väldig debatt efter att Statens medieråd beslöt att filmen skulle ha 15 års åldersgräns, eftersom filmen skulle kunna ”skada barns välbefinnande”. Samma Medieråd hade satt 11 års åldersgräns på Hunger Games där barn mördar barn! Filmgänget protesterade med kraft och förvaltningsrätten sänkte nyss åldersgränsen till 11 år, men sista ordet är väl inte ännu sagt. Intressant dock att en av motiveringarna för sänkningen till 11 år, var barns rätt till information enligt FN:s barnkonvention. Suzanne Osten menar att barn förstår, men att det är de vuxna som är rädda för psykisk sjukdom och som inte vågar prata om det. Jag tycker att skildringen av mamman gav en intressant insikt i hur den psykiskt sjuka kan uppleva sin tillvaro – hur påtagliga vanföreställningarna är för den drabbade. På gott och ont klarar den lilla flickan av mycket mera än man förväntar sig av en sju-åttaåring. Hon tar ansvar och försöker rädda mamman, hon skaffar mat och berättar inte för någon hur hon har det. Suzanne Ostens viktiga budskap är: vi måste bry oss om och lägga oss i, för ett barn i den här situationen behöver stöd av vuxna, behöver få veta vad psykisk sjukdom (eller till exempel alkoholism) är och behöver få slippa det tunga ansvaret att hålla upp familjen. Enligt forskning är 8 procent av barnen utsatta på det här sättet, det innebär statistiskt sett att det handlar om ett par-tre barn i varje klass. Suzanne Osten växte själv upp med en psykiskt sjuk ensamstående mor och har tidigare gjort en pjäs och skrivit en bok på samma tema.
Filmen börjar i idyllen: mamman, hennes pojkvän, Ti och moster Tamara en ljuvligt solig sommardag i Föglö på Åland. Huset ligger vid stranden och stämningen är lugn och trygg. Men så blir det ett hastigt uppbrott, Siri tar med sig Ti till Stockholm och en lägenhet där merparten av filmen sedan utspelar sig. Som det i början av filmen utlovas så slutar det lyckligt. Alla är tillbaka i huset på Föglö och Ti och moster Tamara gör sig symboliskt av med demonerna i en riktig urladdning. Jag förstår vad Suzanne menar: det är historien som gör att barn inte tar skada av den här filmen. Historien visar att det finns en utväg.
Siv Ekström
PS. Och jag glömde skriva att skådespelarna är fantastiska! Mamman och Ti spelas av Maria Sundbom och hennes dotter Esther Quigley.
