Lära för livet eller lära av livet?

Sigge

KBT – Kanske Bara Tid?

16 mar , 2016, 13.59 sigge

 

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett praktiskt förändringsarbete i nuet där du får tanke, känsla och handling att rimma bättre, genom att analysera och ”felsöka” beteende-, tanke- och känslomönster och sedan skapa nya beteenden och tankar som du i stället gynnas av. KBT lär oss många gånger att ”släppa” stressfulla situationer som vi inte rår på för att koncentrera oss på situationer som vi, genom vårt eget beteende,  kan ändra på. Framför allt vårt förhållningssätt till vad som sker omkring oss blir viktigt. Somliga bär omkring på problem och bekymmer hela livet andra ser bara möjligheter och intressanta situationer.

Stress är inte per automatik farlig, utan kan tvärtom hjälpa oss att höja koncentration och motivation för ökad prestation. Men långvarig stress utan chans till återhämtning är skadlig. Ju längre tid den pågår, desto längre tid tar det för kroppen att återhämta sig. Ett av de främsta tecknen på att man börjar bli utbränd är att man inte kan vila länge nog, man blir helt enkelt inte piggare, minnet sviktar och det är svårare att komma ihåg, koncentrationen är det litet si och så med. Jag tror inte att man per definition springer in i väggen utan snarare nöter man sig igenom väggen under en längre tid och en vacker dag blir det helt enkelt för mycket. Därför blir det väldigt viktigt att ha balans i vardagen och medvetna strategier för att ta hand om sig själv. Första tecknen på utbrändhet märker man kanske inte ens själv. Din omgivning, arbetskolleger, familjen och vänner märker det många gånger före dig själv.

Människor som drivs av att åstadkomma mer och mer på en begränsad tid utmärks av ett bråttom-beteende. De är mästare på multi­tasking, de får mycket gjort på kort tid och blir otåliga och irriterade när de tvingas vänta eller göra något långsamt. De är tävlingsinriktade och presterar ofta på fler arenor än på jobbet. De har ofta en tendens att tolka situationer som stressiga eftersom de har större behov av kontroll än många andra människor. För dessa människor kan det vara en stor utmaning att ställa sig i den längsta kön i mataffären, det vill säga de människor som har ett starkt effektivitetstänkande och som ständigt känner av tidspress.

Eftersom de är psykologiskt mer reaktiva får de starkare stressreaktioner, vilket gör att de är i farozonen för såväl högt blodtryck som förhöjda blodfetter. De har också tre till fyra gånger högre risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Vi borde lära oss att hitta våra så kallade triggers, det vill säga identifiera vilka situationer som drar igång ett snabbare tempo. Vi behöver också exponera sig för långsamma beteenden. Vi bör stå i den längsta kön i affären ibland bara för att lära oss att livet går vidare trots att det tar litet längre tid.

Den andra gruppen med avslöjande stressbeteenden är de assertiva. Det är inlärda beteenden som dyker upp i situationer där vi känner oss osäkra. Det handlar om att sätta gränser, stå fast vid vad man vill och verbalt förmedla detta. Vi gormar och domderar för att dölja vår osäkerhet. Logiken är att om jag talar högt med versaler, halvt aggressivt och kommenderande så då vågar ingen ifrågasätta mig. Här behöver vi kanske lära oss att det handlar lika mycket om att respektera andras rättigheter och åsikter; att inte ta ansvar för andras känslor, stress och svårigheter, att kunna agera proaktivt, hålla sig till sin plan och inte styras av tillfälliga känslor – viktiga ledaregenskaper med andra ord.

Man kan väl egentligen se på stress som så att det är inte hur man har det, utan hur man tar det.

, , , ,

Kommenteringen är stängd.