Jag älskar känslan av att få nya oväntade insikter. Det behöver inte handla om stora ting och det behöver inte alltid vara något livsviktigt. Som alldeles nyss, då jag sökte inspiration till månadens tema, och snubblade över ordet palindromtal. Om någon frågat mig vad ett palindromtal är, skulle jag säkert utgående från ordpalindrom ha kunnat sluta mig till att det måste vara ett tal som är samma oberoende av om man läser det från vänster eller från höger, till exempel 525. Detta var dock inte den stora insikten, utan den kommer här: Om man tar ett normalt tal, låt oss säga 132, vänder på det så att det blir 231 och sen adderar det med ursprungstalet 132, då får man palindromtalet 363. Är det inte lustigt? Alldeles som ett trolleritrick!
Visserligen funkar det inte alltid med en gång. Ta till exempel talet 96. Summan av 96 och 69 är 165, som definitivt inte är ett palindromtal. Men skam den som ger sig! Det gäller bara att fortsätta att vända på summorna och räkna ihop dem, så småningom leder det till resultat.
Fast ibland är det som i verkliga livet, man måste bara ge sig. Talet 196 får man troligtvis aldrig till ett palindromtal hur länge man än adderar, upplyser mig min källa om. So what?!? tänker du kanske, vem blir lycklig av det? JAG! Jag tycker det är spännande – både själva palindromregeln och sen detta plötsliga undantag.
Jag kände mig helt upprymd av det jag just lärt mig och jag log för mig själv där jag stretade fram i snålblåsten och det underkylda regnet med mina om palindromer helt ovetande hundar. Men jag kände igen mitt leende; på den tiden jag ännu undervisade såg jag det ofta hos mina kursdeltagare, när pusselbitarna i den tyska grammatiken plötsligt föll på plats i deras hjärnor.
Moa
allmänbildning, arbis, inlärning, livsglädje, matematik, palindrom, språk
