Lära för livet eller lära av livet?

Björn

En syrisk jul

16 Dec , 2015, 10.37 bjornw

 

Jag har redan länge lekt med tanken att kristendomen inte par preference är en västerländsk religion, även om vi etnocentriskt nog har fokuserat på dess västliga historia. Mycket mer spännande kan det tyckas att bekanta sig med afrikanska, asiatiska eller varför inte orientaliska varianter. Ta nu till exempel ܥܕܬܐ ܣܘܪܝܝܬܐ  ܬܪܝܨܬ ܫܘܒܚܐ‏ eller med västlig skrift den syrisk-ortodoxa kyrkan, med rötter ända från biblisk tid i församlingen i Antiochia.

I julevangeliet som läses upp i våra kyrkor och i andra offentliga rum, finns också Syrien med. Lukas skriver i inledningen ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.” (Luk. 2:1-2)

 

Quirinius

 

Nu käbblar historikerna om tidpunkten var år 6 e.Kr. eller tidigare, och om det alls fanns någon skattskrivning. Åtminstone genomfördes stora och mödosamma folkräkningar, som tog flera år vid denna tidsperiod. Syrien var en del av det romerska imperiet, som hade fullt upp att hålla koll på sina invånare – ingen lätt uppgift med dåtida färdmedel och teknik.

Syrien kommer så mycket närmare om vi med några penseldrag målar upp den syrisk-ortodoxa kyrkan idag. Av ett par miljoner kristna syrianer (kallas även assyrier) bor minst 80.000 i Sverige. I Sverige finns även en folkhögskola, Botkyrka folkhögskola som bl.a. upprätthåller Sankt Ignatios andliga akademi där präster och lekmän utbildas.

Just den här julen tänker jag på allt vad syrierna fått utstå under året som gått, oavsett religion och politisk ideologi. Vad vi nu kan se är utplåningen i dagens Syrien en vulkanisk kraft som syns i en historiskt massiv flyttrörelse vars lidandesväg inte på långt när verkar ta slut, inte så länge ISIS härjar på i regionen.

Syrien har också en lång och obruten historia inom kristenheten. Framstående kyrkofäder och tänkare, såsom Efraim Syriern, Johannes av Damaskus och Dionysius Areopagiten, som hade stor betydelse under tidig kyrkohistoria, bildar ett andligt arv som hotas av närapå total utplåning i de krigshärjade regionerna.

Jag slås av tanken, att den syriska förstörelsen inte bara gäller hus och byggnader, den gäller framför allt trasiga människoliv och kulturarv av olika slag. Därför är kampen för ett människovärdigt liv, för fred och försoning, en kamp som inte får upphöra i Syrien eller på alla andra ställen där ondskan sprider förödelse. Det här är julevangelium AD 2015.

Björn Wallén

 

 

Kommenteringen är stängd.