Idag, den nionde december, är det Anna-dagen. Snart är det väl bortglömt, men länge var detta en viktig dag när det gällde att hålla reda på om man var rätt i tidtabellen med julförberedelserna. På Anna-dagen var det dags att lägga lutfisken i blöt och då skulle man också provsmaka julölet som man förstås bryggt själv. På Anna-dagen skulle man också börja tänka på jultvätt och julbak och dessutom påbörja ljusstöpningen.
Med så mycket som skulle fixas och förberedas till jul var det säkert ganska praktiskt med en tidtabell färdigt uträknad och klar. Vi har ”utvecklat” det där med julstressen i modern tid. Nu ska allt vara färdigt redan till första advent. Om det var tungt och arbetsamt förr så är det stressigt idag att plocka fram julprydnader och hänga upp julgardiner och få allt perfekt redan till lillajul. Men en viktig skillnad jämfört med ”förr i världen” är att den långa arbetsfyllda förberedelsetiden då avslutades med vila. Lugn och ro och i det närmaste semester. Ända till Tjugondag Knut den 13 januari fick man ta det lugnt och kalasa med släkt och med grannar. Djuren i fähuset skulle ju ha sin föda och korna skulle mjölkas men i övrigt var det lågsäsong på arbetsfronten.
Tro, hopp och kärlek – jultradition från Jakobstad
Nuförtiden dröjer det inte många dagar efter julafton så ska julen städas ut och livet återgå till den sedvanliga vardagsstressen. Hemma hos oss försöker vi hålla kvar julstämningen så länge som möjligt efter jul. Julgranen står inne till Tjugondag Knut och mysfaktorn är så hög att stressen inte riktigt får fotfäste. Under advent har vi visserligen ljusstakar i fönstren, men familjeklenoderna Tro, hopp och kärlek sätter far i huset upp dagen före julafton, precis som hans far gjorde i Jakobstad. Det är bara tillåtet med en hastig koll att lamporna verkligen lyser. Först nästa morgon ska de lysa där de hänger. Det är samma med julgranen. Den kläs kvällen före julafton och på julaftonsmorgonen är det premiärtändning och DÅ vet man att det är jul.
Fridfull december!
Siv Ekström
