Livslärd

Hans Rosling gör statistik med byggklossar, föreläsningen heter ”Where are the Syrian Refugees?” och finns på YouTube.

Jag har många gånger undrat över vad det EGENTLIGEN är som gör en del människor till så anmärkningsvärt bra lärare och föreläsare. I Sverige heter dagens pedagogiska fenomen Hans Rosling (professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet). Han fångar flera tusen lyssnare och åskådare på ett sätt som få andra förmår. En hel fullsatt Globen var alert när han talade i flyktingfrågan härom veckan. Hur går det till? Hur går det till, undrade också Sissel Kyrkjebö, när hon satt i publiken och lyssnade på Placido Domingo och upplevde det som om han sjöng specifikt för henne, det gjorde förmodligen även alla andra 8000 som satt bänkade under samma konsert. Långsökt att jämföra dessa två? Jag tror inte det. Någonstans handlar det om precis samma förmåga, att fånga, att vara närvarande, att känna att det budskap man för ut är ”livsviktigt”.

 
Hur går det till? Rosling blev belönad häromåret för att han ”får våra tankar att svindla med banbrytande statistik!”. Men det handlar inte enbart om relevant statistik – nej, det handlar om HUR han lägger fram den, HUR han får våra tankar att svindla. Inte alls nödvändigtvis med hjälp av grafer på stor skärm, i Globen fick publiken stiga upp i olika sektioner för att visa på proportionerna gällande de fenomen han belyste. En annan gång tog han helt enkelt det som fanns till hands, klossar av något slag var det visst, staplade dem på varandra och demonstrerade förhållandena på det sättet. Han står uppenbarligen inte rådlös när det gäller att åskådligt peka på fakta och fenomen. Men inte heller det är tillräckligt. Det krävs uppdaterad kunskap och det krävs framför allt ett hängivet engagemang, något slag av omedelbar mänsklig kontakt, benhård vilja att föra ut budskapet. Och inte minst närvaron i stunden, mental närvaro i undervisningssituationen. Just Rosling har utsetts till en av världens hundra främsta tänkare, av magasinet Foreign Policy i USA. Själv säger han att ”det är lätt att bli berömd men svårt att nå effekt” – han vill att hans budskap skall leda till att bl.a. flyktingfrågan och miljöfrågan skall få en rimlig lösning, människors välbefinnande är hans globala specialområde. Han utsågs också till årets folkbildare i Sverige för några år sedan för att han ger allmänheten en faktabaserad bild av världens tillstånd och utveckling, på ett begripligt sätt.

 
Rosling är en ”världs-stjärna”, och jo, det talas mycket om honom. Det berättas mindre om alla dem som undervisar i klassrum och verkstäder varje dag i varje land. Det krävs samma sak där – kunskap, närvaro, kommunikativ förmåga och god didaktik. Det krävs i själva verket mera eftersom det inte alltid är så att studerandena kommer väl motiverade, så som publiken säkert gjorde i de situationer som beskrivs ovan. Vi kan lära oss ett och annat av Rosling, men alla kan inte bli världs-artister i pedagogik. Det räcker att försöka vara en bra lärare! Ett av världens viktigaste yrken. Världens framtid hänger på utbildningen, överallt på vår jord!

 
Kerstin Romberg

didaktik, lärande, pedagogik, vuxenutbildning