Det enda sättet att inte göra något fel, är att inte göra något alls. Det konstaterade den mentala tränaren Christoph Treier härom kvällen i en tv-diskussion. Man diskuterade orsakerna till att det finländska ishockeylaget den där gången för en evighet sedan lyckades förlora mot Sverige 5–6, fastän laget ledde med 5–0 ännu mot slutet av matchen. Treier menade att det är typiskt att man blir rädd för att göra fel när man märker att guldet/vinsten lurar bakom knuten. Och det leder lätt just till passivitet, som oftast får ödesdigra följder.
Tekevälle sattuu, heter det så träffande på finska. Så om man vill gardera sig, är det bäst att inte göra någonting alls, bara köra med säkra kort. Men hoh, hoh vad trist det skulle vara! Och vad mycket fattigare vår omvärld skulle vara. Inga lustiga klavertramp att skratta åt, inga misslyckade experiment att lära sig av. Och inte heller några oväntade framgångar att glädja sig åt.
Jag tror starkt på att en av de viktigaste uppgifterna en ledare har, är att skapa en atmosfär som uppmuntrar till försök och tillåter misstag. Hur skulle vi annars kunna utveckla oss och vår verksamhet? Det gäller att inte tappa modet och inse att jorden inte går under, även om det inte går som man hade tänkt sig. Det är bara att fundera igenom vad som hände, eller inte hände, stoppa den lärdomen i bagaget för framtida behov, kavla upp ärmarna och se framåt. För det är dit vi är på väg, mot en ännu bättre framtid!
Moa