En klarläggning först: i min språkvärld heter det jumppa och uttalas med svenskt o, inte gympa eller något annat importerat kitsch. Skriv jomppa om du vill, jag är från Kokkola och skriver jumppa, lite halvfinskt.
I alla fall. Vi hade jumppa på jobbet i går. Varje tisdag morgon kl. 8 har vi det. Vi håller på i 45 minuter. Fullt ös med blod, svett och tårar. Nåja, åtminstone svett. Runt i salen, ner på mattan, upp igen, ner för trappor, upp för trappor, ner på mattan, tänja, andas. Varva ner, duscha. Börja jobba.
Jo, vi gör det på arbetstid! Och vi har roligt före, under och efter. En smörgås på kaffepausen smakar guta. Vi kommenterar något sinsemellan, det kan absolut hända sig att någon som inte visade sig idag får en liten gliring.
Nä, det är inget tvång och ingen mobbas. Passar inte alla, alltid, lockar inte alla. Men det bara råkar sig så att det finns ganska många i laget som gillar att röra på sig.
Ledare finns i huset. Ett beslut att utrymme och tid kan avdelas för ändamålet och så bara kör! Inte märkligare än så.
Den som lever får se om vi förlänger några liv och arbetskarriärer genom att jumppa på tisdagsmorgnarna. Åtminstone förhöjer vi kvaliteten på våra tisdagar. En behaglig känsla håller sig kvar under dagen. Stimulerar till flera fysiska pass under veckan. Verkar sammansvetsande på teamet.
En bra satsning.
