Jag har ett jobb. Jag har en hustru, en familj med barn, t.o.m. barnbarn. Jag har vänner. Jag har ett hus, bil, t.o.m. sommarställe vid vattnet. Jag är frisk. Jag lever tryggt. Jag har mat på bordet alla dagar. Jag har fått se många länder i olika världsdelar.
Jag är inte rik, men jag är rik.
På min fritid renoverar jag stugan. Den ska ha nytt tak, det är en solig dag och det fysiskt tunga arbetet sysselsätter mig från morgon till kväll. Det avbryts bara av måltiderna, som vi intar utomhus. Jag dricker mig otörstig och äter mig mätt.
Efter maten äntrar jag hängmattan som är riggad mellan en gran och en björk, så att en del av solstrålarna tränger igenom. Trött och mätt slocknar jag nästan genast, till ljudet av vågskvalp och vindsus.
Jag är lycklig.
Jag vaknar efter ”fem minuter”. Lite halvdåsig, men pånyttfylld med energi återgår jag till arbetet. Jag knäpper på radioapparaten, ett kärt sällskap under långa arbetspass. Yle Puhe. Representanter för våra politiska partier debatterar aktuell debatt om migration, invandring, krig, asyl, bistånd, nationalism, egoism, rasism.
Jag är lycklig, men.
