Det var under ett nordiskt möte i Dorpat, Estland, då det sade klick. Vi hade suttit med ett gäng danska kolleger och snackat dansk EU- och inrikespolitik. Var och varannan politiker hette Rasmussen, så det var en aning krävande att hålla koll på läget.
Efter ett långt snack kände min finska kollega och jag att vi behövde andas och tala på de tvenne inhemska språken. Ett välkommet avbrott under en intensiv konferens.
Vari bestod ”klicket”? Det uppstod inte genom ord, även om vi hade mycket att samtala om och många gemensamma referensramar inom folkbildningen. Det jag syftar på uppstod i det omedelbara, det intuitiva bortom språk och ord. Helt plötsligt var vi vänner som känt varandra ett helt liv, även om vi nu träffades för första gången.
Det var så vi möttes med Seppo.
Vi talade ofta om dialogens betydelse inom folkbildningen och demokratin och från första stund kunde vi uppleva det dialogiska där i Dorpat för 16 år sedan. A beginning of a wonderful friendship.
Dialog är inte att man lär sig via teori, fraseologi, boklig kunskap. Dialog uppstår när ett Jag möter ett Du på ett djupare, intuitivt plan. Dialog är bildning som uppstår inifrån. Egentligen skapas all bildning genom samtal, yttre och inre dialog.
Dialog uppstår oavsett olika bakgrunder. Det enda som krävs är vidsynthet och öppenhet från båda parter. Han, en landsbygdspojke från de finskösterbottniska slätterna, och jag en Helsingforsbördig finlandssvensk, fick erfara detta i Dorpat.
Det var så många upplevde Seppo; i hans sällskap blev världen alltid litet större, rymligare.
(Seppo Niemelä in memoriam 1946-2015. En nekrolog finns i dagens papperstidning av Hbl).
Björn Wallén
