Det att Sannfinländarna är med i vår nya regering har väckt starka känslor hos många av mina vänner och bekanta, särskilt de som är svenskspråkiga.
På Facebook har den ena efter den andra hotat med att lämna landet, sagt att detta inte längre är ”mitt land”, att katastrofen lurar bak knuten o.s.v.
En uppenbar rädsla för att bli överkörd, att ingen längre ska förstå dig, att svenskans ställning är hotad, att andra värderingar än just mina fram, får mången att ta till bröstonerna.
Allt det här är helt förståeligt. Medger gärna att jag själv också har mina dubier.
Men samtidigt tror jag, att det kan vara på sin plats att försöka sätta sig in i varför så många röstar på Sannfinländarna. Är det för att de känt sig överkörda, att ingen velat lyssna på dem, att deras värderingar dragits i smutsen etc? Alltså i stort just de samma känslor som nu upprör så mången finlandssvensk.
Ytterlighetsrörelser uppstår sällan av sig självt, helt plötsligt. De brukar växa fram och få extra näring av att bli bespottade och att ingen i etablisemanget vill diskutera var problemet ligger. Ju mer man marginaliserar en del värderingar desto mer frodas de extrema åsikterna.
Det bästa sättet att föra samhället vidare är fördomsfri, öppen diskussion. Via konstruktiv konfrontation kan också de mest åtskilda världarna lära sig förstå och acceptera varandra.
Här har den fria bildningen en jätteutmaning att ta sig an!
