Våren är högsäsong för fågelspråk. Det pågår en oavlåtlig konsert, eller rättare satt diskussion, runt omkring oss och frågan är bara om vi tar oss tid att lyssna – och svara.
Ända sedan tidig ungdom har jag haft en hemlig hobby – att kommunicera med de flygande varelserna. Bokstavligen bevingade ord.
Jag minns en morgonlänk på Korsika då jag konverserade med en duva Ho-hoo-ho-ho-ho, och fick svar av ett tiotal duvor samtidigt då de utropade Bon-jour-bon-bon-jour! Hotellets egen duva kände igen mig då jag återvände från länken, och fick fram ett stötande-kuttrande rop: Varningssignal? Parningssignal? Tror att ljudet var en blandning av förvåning och främlingsfientlighet.
Nu är min hemliga hobby ingalunda unik. Som barn blev jag inspirerad av Jan Lindblads vinylskiva Nära naturen, där han otroligt skickligt imiterar även komplicerade fågelläten. LP:n gav impulsen att gå ut till det levande språklaboratoriet som finns bakom knuten. Ringduva, gök och storspov hörde till mina första fågelspråk.
Den kanske mest kända fågelvännen i historien är den helige Franciskus av Assisi (1181/2 – 1226) som var en sann naturvän genom att prata med, predika för och välsigna sina fågelvänner. Under en retreat på Snoan läste jag ur Emilia Fogelklous eminenta, nästa sekelgamla biografi följande: ”Syster lärka har en hätta som vi och är en ödmjuk fågel, ty hon går gärna längs dikesrenen och finner sig ett korn…hennes fjädrar har samma färg som jorden och är oss en förebild, att vi inte skall ha fina och färgrika kläder, utan enkla och tarvliga…”. Här lyser franciskanernas fattigdomsideal igenom.
Under pingsten som infaller i slutet av maj är duvan den starkaste symbolen för det översinnliga. Just nu går duvornas parlament in i sin mest aktiva session. Jag deltar i parlamentet och får en förnärmad, spydig kommentar: Va? Pratar du duvska, du tvåbente granne som har en så skrämmande hund!
Man blir nog lite mållös. Kanske det är bäst att inte luras med sitt lock och pock. Vara tyst, och le i mjugg: fågelspråk är jordisk och himmelsk sång som bör avlyssnas, och förstås på ett intuitivt plan.
Björn Wallén
