Ibland undrar jag över en massa små ting, fast små och små, de är också stora viktiga ting för den enskilda människan, viktiga för ett landskap, viktiga för ett land.
Ta Pargasbon som odlar tomater till exempel. Vi vill äta inhemska tomater eller hur? Vi ska främja företagandet i landet och skapa arbetsplatser eller hur? Så hur i all himmelsnamn kan man besluta att ett växthus skall förses med gardiner? Varför skall man krångla till det hela, jag menar borde vi inte vara tacksamma för att någon vill odla tomater i dessa svåra tider?
Jag kan också, om jag vill, ondgöra mig över bullret i stan, över dammet, över trafiken, över köandet. Men det är ju trots allt en stad, och i städer blir det buller, damm, trafikköer och annat köande. I växthus blir det ljus, det är liksom nödvändigt för växandet.
I mina undranden kan jag inte förstå att våra politiker inte lyckas lyfta Finland på fötter – har vi inte tragglat länge nog i dessa svåra tider? Med risk för att låta som en gammal papegoja och upprepa mig, men jag undrar hur lilla Island har lyckats få sin ekonomi på fötter, sin arbetslöshet nära noll igen, så snabbt efter den ekonomiska krisen? Kunde det inte vara en idé för Finland att ta en titt på hur de gjort?
Och snälla mediehus, skriv gärna något positivt om vår vardag, allt kan ju inte vara depresion och svåra tider. Inge lite hopp i den finska medborgaren så att hen känner att det finns en ljus framtid. Jag menar, vi går ju ändå mot sommaren. Tack på förhand!
Kati
