Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Grekisk Mumindal

22 apr , 2015, 12.07 Johanni

 

Utanför kyrkan

Vi, min hustru och jag, var på semester i Grekland under den ortodoxa påsken.

Vi reste till Kiparissi, en avlägsen liten by vid den peleponesiska kusten. Att ta sig dit innebär en flera timmar lång och vindlande väg över bergen och det var med skräckblandade känslor vi fick ta del av en hisnade utsikt ned över djupa raviner och ett fjärran glittrande hav.

Men väl framme var idyllen fullständig, åtminstone på ytan.

Många greker som bor i Aten, eller någon annan större stad, reser hem till sin hemby över påsken, så det rörde sig en del mänskor i de små pittoreska gränderna.
På vårt hotell fick vi  sällskap av en belgisk familj med tre barn och på det andra hotellet bodde en grupp danskar, som  var där för att fira en 60-års födelsedag.

Under påsklunchen, som serverades vid långbord på hotellets gård, var det glädje och gamman, och då firandet kulminerade vid midnatt utanför en av de tre kyrkorna i byn, var trängseln stor.
Krogen, där vi sedan på morgonkvisten intog den traditionella påsksoppan, var smockfull och stämningen tät.

Men nästa dag var allt som förbytt. Byn tystnade då Grekerna reste hem, så även danskarna och belgarna.

De små restaurangerna, som hade varit öppna och fyllda av liv, stängde i brist på kunder. Bybutiken var öppen, men just ingen gjorde inköp och skolan får väl snart slå lapp för luckan i brist på elever, de är visst åtta stycken ännu.
Den rådande ekonomiska svackan gör att allt färre infödda greker har råd att åka hem till byn på semester. Vanliga turister har svårt att hitta fram. Det går inte längre, som förr i tiden, färjor till byn och vägen över bergen är för lång och besvärlig.

Och då vi morgonen därpå, själva drog åstad i strålande sommarväder, berättade hotellägarna Ester och Janis, att de nästa gästerna var bokade först till mitten av juni.

Det kändes som att lämna  Mumindalen,  där man ännu inte riktigt vaknat upp ur vinterdvalan.. Samtidigt som jag helst ser att denna idyll bevaras just precis som den är, inser jag också att dvalan, på gott och ont, faktiskt kan bli beständig…….

Sprattis

Läs också

Kommenteringen är stängd.