Morgonen efter riksdagsvalet lyser solen. Det är tur det för hade det varit grått och mörkt även ute i naturen hade det varit på gränsen för vad man står ut med. Hur kan det komma sig att över en halv miljon finländare röstat på sannfinländarna? Skulle det nu inte vara dags för de andra partierna att verkligen granska vad det är som händer. Vad är det som gör att så många är missnöjda? Kanske analysen skulle gå kunna lite längre än att det det handlar om invandring och flyktingar.
Det finns forskning som mycket tydligt visar att de samhällen som fungerar bäst är sådana där jämlikheten är som störst. När klyftorna blir för stora, när skillnaden mellan rika och fattiga är som störst blir det otryggt och instabilt. De här konsekvenserna av stora skillnader är så betydande att även de rikaste borde inse att det är bättre även för dem själva om skillnaderna minskas. Chefer behöver inte tjäna 20 eller 30 gånger mer än sina anställda, de skulle gladeligen klara sig med bra mycket mindre och ändå fortsätta vara högavlönade och priviligierade.
När man är en svenskspråkig kvinna som arbetar inom den fria bildningen och engagerar sig för inflyttade och flyktingar känns det inte precis som om ”den ljusnande framtid är vår”. Ord som solidaritet, jämlikhet och medkänsla hör inte till modeorden hos oss idag. Kanske inte ens i hela Europa om man ser på vart det verkar luta. Men vet ni, nu måste det bli ändring på det! Nu är det dags att sätta i gång: att visa vad som är viktigt, att lyfta fram medmänsklighet och omtanke, att framhärda i att det är nödvändigt med kultur och att alla människor oberoende av härkomst och kön är lika värda. Vad väntar vi på?
Siv Ekström
