För cirka tio år sedan undervisade jag svenska för en känd man inom politiken i Finland. Det var mycket intressant och givande att undervisa honom och otroligt roligt också för jag visste aldrig vad han plötsligt ville tala om. Som Muminmammans väska till exempel! Han jämförde den med FPA och välfärdssamhället, där det i väskan fanns grundtrygghet till de som behövde det. Det fanns också mycket mer i den, för den var nästan bottenlös, sade han. I Mumindalen finns hela vårt samhälle, fortsatte han, som t ex Sniff som är girig och vill förtjäna pengar, som Snusmumriken som inte vill äga något och Hemulen, forskaren, som tar reda på saker – och sedan diskuterade vi i 90 minuter om Mumindalen ur samhälleligt perspektiv.
Vad finns i din väska, frågade han? Jag började räkna upp saker som penna, kalender, choklad, läppstift, näsdukar, plånbok och samtidigt kunde vi smidigt gå igenom grammatik som genus och pluralisformer. Men sedan förstod jag vad han egentligen menade med sin fråga, han menade vad annat jag har i min väska, har jag en lika djup och nästan bottenlös väska som Muminmamman?
Omtanke, hjälpsamhet, nyfikenhet och vetgirighet, var de första orden jag kom på.
Och du då, vad har du i din väska?
Kati
