Mitt nya armbandsur har bara en visare. Den visar timmar och dessutom går den bara ett varv på 24 timmar. Dygnet startar vid midnatt längst ner, mittpådagen är högst upp. Den aktiva dagen börjar rakt till vänster, kl. 6, och avtar rakt till höger, kl. 18.
Ett försök till omtänk.
Jag var såld genast när jag såg reklambilden. Resten av tiden, ganska länge, har jag velat mellan ”äh, det där är bara en smart marknadsförd designprodukt, du har ju inte på länge använt någon klocka, den där är fullständigt onödig och dyr dessutom” och ”men varför inte för en gångs skull satsa i något för dig själv, något som du upplever som viktigt och vill komma underfund med hur det är”. Till sist blev det den senare lilla gubben – framtiden får visa om han var den gröna eller den röda med horn – som segrade över min tanke.
Men att det är svårt!!! Jag minns inte när jag lärde mig klockan, nuförtiden gör man det i alla fall i dagis och förskola. Men ett helt liv med 12 timmars urtavla, med tim-, minut- och sekundvisare på handleden, senare också i digital form och på mobilens klocka i fickan, har präglat min tidsuppfattning starkare än jag någonsin kunde ana. Nu försöker jag lära mig att se på den här grejen, tänka ”vad är klockan” och sedan INTE översätta svaret till en vanlig urtavla. Och det är svårt, kan jag lova! Samtidigt tränger sig en massa urtavlor och digitala tider på runtomkring mig. Tolvtimmars urtavlorna och de digitala tidsvisarna är dessutom i maskopi med varandra när de ska tränga sig in i min hjärna, har jag märkt. Även en digital 24-timmars tid, t.ex. 15:05, tecknar i mitt huvud en analog bild av ”fem över tre”, med tim- och minutvisare, även om jag inte vill!
När jag tittar på den här klockan står tiden stilla. Där finns ingenting som uppfordrande rusar framåt hela tiden. Så långsamt tar den där enda visaren sig framåt, att det känns som att här händer ingenting. Den här klockan visar bara Nuet, så långsamt att jag hinner ägna det en tanke. Jag tänker lite och det är fortfarande här.
Det eviga Nuet, som jag skulle vilja leva i hellre än att springa bredvid Tiden som hastar ifrån mig.
