Kodin Kuvalehti hade i februari en lång artikel om en 58-årig punkare från Helsingfors, Pertti Kurikka. För mig var killen helt obekant, men fick sedan höra att bandet redan blivit ett internationellt fenomen sedan starten 2009. Orsak: killarna som spelar i bandet Pentti Kurikan Nimipäivät är störda. Utvecklingsstörda. Eller omskrivet: funktionshindrade. Redan orden är stämplande – vadå störning och hinder? Under UMK-finalen i lördags sprängde PKN fördomsbanken och tog hem spelet med sin riviga slagdänga Aina mun pitää.
Kanske det är så att Eurovisions-schlagern behöver slagdängor och statements som synliggör olika minoriteter i samhället. På mitt jobb har vi diskuterat PKN-fenomenet nästan varje dag under kaffepausen. Åsikterna verkar gå kraftigt isär: ”Jag tycker att schlager och politik inte hör ihop” ”Det var en helt ljuuvlig låt med häftig attityd” och ”Hur månne de känsliga killarna klarar av trycket från publik och media?”
Min åsikt är att vi här har ett klockrent punkband som har en klar agenda: att synliggöra funktionshindrades vardag, som kan te sig kringskuren och styrd av allehanda regler och daltande vårdpersonal. Låten Mä en tarvi mitään talar klarspråk: Mä en tarvi paskanjauhajia, enkä myöskään ohjaajia, enkä mitään päällepäsmäreitä, enkä mitään katsojia! Den råa punken gör upp med daltande och kanaliserar ett omåttligt frihetsbehov. Låten Päättäjä on pettäjä är kaxigt populistisk: Päättäjät sulkevat ihmiset suljettuihin huoneisiin, mutta me ei haluta olla niissä huoneissa niin. Kukaan ei huolehdi meistä, ei tuu edes niihin huoneisiin katsomaan…
Jag har själv livslång erfarenhet av funktionshinder genom min tre år äldre bror som har autism/Asperger-diagnos, och kan intyga att de känslor och frustrationer som PKN lyfter upp via punkmusikens tre råa ackord och skrål i mikrofonen är helt verkliga. Som anhörig för man en oavlåten kamp för den funtionshindrades rättigheter, och min bror som nyligen flyttat till ett Kårkulla-boende har det bra efter omständigheterna, men alla funktionshindrade har inte det lika bra. PKN för fram ett budskap som inte kan misstolkas: Mä kaipaan vähän kunnioitusta, tasa-arvoa elämään. Mä tarvin vähän kunnioitusta, ihmisarvoa elämään. Respekt!
Hur går det för PKN i Wien? Svårt att bedöma vilka reaktionerna är i de andra europeiska länderna, men om man tänker på hur handikappade behandlas utanför våra nordiska välfärdssamhällen, så….viktigast är att agendan är satt. Debatten om hur handikappades villkor kan förbättras i hela Europa kan bli synligare tack vare Finlands bidrag i år. Till sist en nyttig länk för den som vill sätta sig in i problematiken på ett europeiskt plan: kolla EASPD www.easpd.eu (European association of service providers for persons with disabilities) som representerar tjänsteproducenter för Europas ca 80 miljoner funktionshindrade. Jag har personligen träffat EASPD:s verksamhetsledare Luk Zelderloo.
Hur kommer det att gå rent musikaliskt? Det är inte huvudpoängen, men jag tror nog killarna drar över Europa som en stormvind . Punken är pånyttfödd.
Björn Wallén
Så fint, Björn!