Idag ligger datorns vita ruta framför mej och vill vara vit.
Möjligheten att fylla rutan. Eller låta bli om inget finns.
Som grannen som kom in i farmors kök och satte sig invid dörren i tystnad. Bara fanns där en stund i delad närvaro.
Idag vill jag sitta i det vita rummet. Det tysta.
Sabine Forsblom