Det skojas om vuxenpoäng och vad som ger sådana. En väninna berättade om hur hon hade suttit och stickat framför teven och sjungit med i ”Så ska det låta” (risksvenskt teveprogram). ”Och vuxenpoängen rasslade in” -enligt hennes egen bedömning. Vi andra uppmuntrade och avslöjade att det lika gärna kunde ha varit någon av oss som a) gillade att sticka, b) njöt av att sjunga och c) glatt avstår från att gå ut och svira en vanlig lördag kväll. Vuxet. Och tänk så gott och enkelt det kan vara att vara det!
Ändå är vuxenpoäng som begrepp något det är meningen man ska småle åt, något som visar på att man håller på att tappa stinget. Poäng, som man egentligen inte vill ha… Eller?
I mitt arbete möter jag föreläsare och personer som håller tal och i januari har jag mött två som båda velat påminna om ett speciellt ansvar vi vuxna har gentemot barn och unga. I två helt olika sammanhang har samma tanke formulerats. Mamma Gunilla Grönlunds dotter dog p.g.a. drogmissbruk och hennes föreläsning glömmer man inte så lätt. Minister Krista Kiuru talade under Kansalaisopistojen liitos s.k. Tammiseminaari och hennes råd var nästan identiska som Grönlunds.
Nämligen: Vi måste visa våra barn och unga att det är gott att vara vuxen och att vuxenlivet är något som är värt att se fram emot, att tiden som vuxen bjuder på en massa möjligheter. Man utövar också då olika slags hobbyn och man lär sig nytt. Man kan njuta av småsaker och ibland känner man sig överlycklig -trots krav och utmaningar. Bilden av att man som vuxen alltid är sönderstressad och mossig är inget vi bör överdriva och ständigt ge näring åt. Livet som vuxen är absolut så mycket mer och definitivt värt att levas -men vi vuxna måste bara komma ihåg att visa och berätta att det är så. Det är ju bara vi som kan göra det.
Det är lätt hänt att vi vuxna ältar ekonomi och räkningar, suckar över vårt arbete och klagar över allehanda måsten. Utan att vi nu kanske menar så mycket med det. Både Grönlund och Kiuru framhöll att just den attityden kan sätta spår hos dem som är på väg in i vuxenlivet. Vem skulle vilja samla vuxenpoäng om allt bara ser dystert ut? Vem längtar till sommaren om det ändå bara kommer att regna?
Pippi Långstrump köpte krumelurpiller tillsammans med kompisarna Tommy och Annika. Jag citerar henne och begrundar allvaret i orden: ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur.”
