Vår yngre son har helt på egen hand lärt sig progammera i C++.
Han anser, att det fina med just det här programspråket är, att det INTE, som de flesta andra, förklarar vad/var du gjort fel då det hela inte funkar som du tänkt.
Du måste alltså själv fundera ut var det brister och varför. Och det är en bra läroprocess säger sonen glatt.
Själv förstår jag inte ett jota av vad ett programmeringspråk är. Det lär ska det finnas ca 100 olika och vi använder oss dagligen glatt av produkter och tjänster baserade på dem.
Plötsligt inser jag hur litet jag själv egentligen vet om och kring den moderna datatekniken som omger oss. Alltså om själva tekniken, hur den fungerar och är uppbyggd. Men det spelar faktiskt inte heller någon roll.
Bara jag kan använda mig av t.ex. en pekplatta gör det ju inte så värst mycket, att jag inte förstår mig på hur den egentligen fungerar. Jag har en vag bild av att allt består av ettor och nollor som surrar runt i någonslags microchipsvärld och nöjer mig med detta.
Det får mig att tänka på historien om humlan. Alla andra vet, att den med sin stora kropp och små vingar inte borde kunna flyga, men det bryr humlan sig inte om utan flyger brummande vidare.
Och jag fortsätter att skriva på min padda……
Sprattis
