Lära för livet eller lära av livet?

Kati

Är vi någonsin riktigt nöjda?

17 Dec , 2014, 09.38 katisandelin

 

Det är så mörkt! Det är så kallt! Men hur kör den där galningen egentligen? Oj nej, vilken kö!

 
Varför kan vi inte bara vara nöjda med hur saker och ting är? Jag menar saker och ting som vi ändå inte kan ändra på. Vi kan inte ändra vädret, hur bilen framför oss kör (om vi nu inte råkar känna chauffören och ringer och klagar) eller om det är kö till kassan i butiken. Det är alltså helt onödigt att sätta ner en massa negativt klagande på det, för det resulterar inte i någonting. Resultatet är ändå det samma och t ex kön försvinner inte hur irriterade vi än är. Det som det kanske resulterar i är att vi blir än mera irriterade och kanske passar vi på att också göra våra medmänniskor  irriterade. Fast nödvändigtvis inte på själva händelsen, utan på oss för vi klagar så mycket .

 
”Man måste ta ansvar för sina känslor”, hör jag min mammas röst i mina öron.  Minns inte längre i vilket sammanhang hon sade det, men jag tänker ofta på den meningen. Tycker det finns mycket sant i den. För mig betyder den att jag inte nödvändigtvis måste pärkla ut min missnöjdhet på direkten och med en super negativ ton. Blir tillvaron faktiskt bättre av det? Ändrar det på någonting? Är det bara en dålig vana? Varför kan jag inte bara konstatera missnöjdheten för mig själv i stället för att också dra mina oskyldiga medmänniskor  in i den?
Kan vi göra en överenskommelse? En överenskommelse om att inte alltid klaga på händelser man inte kan ändra på, utan försöka vara nöjd för det? Det blir så mycket trevligare för omgivningen – särskilt nu i juletider.

Kati

happy-300x225

Läs också

Kommenteringen är stängd.