Kommer boken att dö ut? Kommer vi att ha papperstidningar – och om, hur länge?
Jag läste en artikel en gång, och tittade på en ”dödskarta” som medieforskaren Ross Dawson ritat upp. På den här dödskartan visar han när respektive land kommer att skrota papperstidningen.Minns inte längre hur han kommit fram till det här, men har sparat länken.
Här kan ni kolla in dödskartan: http://www.futureexploration.net/Newspaper_Extinction_Timeline.pdf
Enligt den kommer Finland att skrota papperstidningen, i det format vi har den nu, år 2021. Det är svårt för mig att tänka på en dag utan en papperstidning. Visst läser jag också på nätet, men det är ju någonting speciellt med det där att vända bladen, att höra pappret, att känna tidningsdoften. Medger gärna att jag känner en viss nostalgi för papperstidningen och att jag innerst inne inte vill att papperstidningen skall försvinna.
Och det där med böcker! Just nu svär jag ve och förbannelse över alla mina böcker, och orsaken är att jag flyttar. Det är ett himla packande, en massa urtunga lådor och sedan ett uppackande som aldrig tycks ta slut. Men när de väl är där, när de väl är tillbaka i bokhyllorna, ja då blir jag glad ända in i själen. Alla bokryggar berättar sin egen historia för mig, de påminner mig om olika skeden i mitt liv, de är en del av min historia. Visst är jag för läsplattor, visst är jag för digitala böcker, men de är åtminstone ännu inget för mig. Digitala böcker skulle vara tusen gånger lättare vid en flytt, tänker jag i packandets våndor, men så som med tidningarna så önskar jag att böckerna aldrig skall försvinna. Jag kan inte tänka mig ett liv utan en bok, att inte kunna bläddra i en, att inte höra sidorna prassla då jag ivrigt läser vidare eller att bara kunna titta på deras ryggar där de står sida vid sida i bokhyllorna. Ryggarna som är en del av min historia, av min kunskap.
Kati
