Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd,Sabine

Där mitt hjärta är

21 Nov , 2014, 11.18 sabineforsblom

 

Det är en vanlig morgon i en paus mellan lektionerna på Svenska för invandrare.

Georgina dricker mate. Hon håller den lilla skålen av kalebass i sina händer. Skålen går runt och vi smakar. Det är bittert, många grinar illa. Men Georgina älskar sin mate. – Vi dricker det hela dagen från det vi kan gå! säjer hon och det lyser om henne. Vamos a la playa! brukar jag säja på morgnarna när vi träffas, det är den enda spanskan jag kan förutom Hasta la vista, babyPopsånger och aktion-filmer. Vi skrattar båda.

Snart ska hon åka hem. Hon klarar inte av Finland. Hon är för långt borta från sin familj och sina vänner. – Många av mina vänner förstår mej inte, säjer hon. Varför kommer du hit, till ett u-land, när du kan vara där i Finland? frågar de. -Det bryr jag mej inte om, säjer Georgina. Jag måste vara där mitt hjärta är!

 

mate1

 

När vi för någon vecka sedan gjorde en presentation av de olika länderna i klassen var det många som började gråta när nationalsången spelades.

-Skulle du gråta om du var utomlands och hörde nationalsången spelas? frågar de. Nej, jag skulle inte gråta, tror jag. Varför? Kanske jag måste bo utomlands en tid för att veta svaret på den frågan. Eller kanske få ett annat svar.

Det gurglar i kalebassen. Jag tittar på Georgina som håller i sin mate som bär på alla minnen, alla dofter, alla ansikten. Fina Geo som kastade sig ut i äventyret och reste över halva jordklotet för att följa sin kärlek. Fina Georgina som har styrkan att erkänna, och visheten att se vad det är som är det viktigaste just nu i hennes liv.

Hasta la vista, Geo. Vaya con Dios!

 

Sabine Forsblom, lycklig lärare

 

, , , , , , ,

Kommenteringen är stängd.